bye bye sweden

Det mesta flyter på. Det känns som det är hundra saker jag vill säga, över två veckor sen jag skrev, men får bara inte till det nu. Orkar inte ens anstränga mig att skriva inlägget ordentligt för att jag är i full färd med att packa och städa. Dagarna bara flyger iväg nu, vill att de ska flyga iväg, vill inte tänka efter och hamna i gamla banor. Väger för mycket visserligen, pendlar runt 48 igen. Känner mig lite sämst men överlever, ser okej ut ändå, men fortfarande bara... så tråkig, för lite höftben, för mycket fett. Men efter 17 dagar i sträck så är jag förvånad att det inte är mer; 5 helt vita dagar i Barcelona på G nu, kommer säkert droppa lite där. Jag måste verkligen lära mig att koppla bort, jag som annars har världens självdisciplin. Helt sjukt. Det är ganska detsamma varje dag, jobbar vissa dagar, hänger med mina polare, chillar, röker, allt det där man brukar göra. Några småbesök av ångesten är allt jag har fått stå ut med; men å andra sidan gör jag allt i min makt för att hålla mig sysselsatt. Vill inte tänka på en massa grejer, vill inte börja bli den överanalyserande rädda haren jag var innan. Nu står jag på egna ben. Insikten skrämmer ibland, så lätt hänt att jag tror helt fel, får ångest på inga grunder. Men jag borde ju ha lärt mig nu, att mina vänner faktiskt är mina vänner och att de inte hänger med mig bara för att vara snälla.