om jag går upp i vikt;

• kommer jag att kunna vara mig själv på heltid.
• så fryser jag inte jämt och ständigt.
• slipper jag känna höftbenen skava mot madrassen när jag ska sova.
• behöver jag inte oroa mig över vad folk ska tänka om mig när jag går på stranden i sommar. (Förra sommaren var det inga problem, då vägde jag +6 kg mer än nu, och då hade jag rätt snygg kropp.)
• kommer jag att orka mer och bli piggare.
• kan jag bli bättre på saker jag redan är bra på.
• får jag bättre hy.
• får jag en snyggare kropp.
• kan jag gå i linne utan att det känns naket och fult - och i urringat utan att behöva gömma mig i sjalar.
• kommer jag få ut mer av att träna, det blir roligare och inte lika jobbigt.
• kan jag ha roligt på olika tillställningar, som till exempel kalas, utan att få ångest.
• får jag tillbaka mina bröst. (Ja, jag saknar dem faktiskt.)
• kommer all allmän ångest att lätta - jag märker redan att det händer, trots att jag inte gått upp nästan någonting än.
• kommer jag kunna återuppta saker som jag inte orkat göra.
• blir jag av med min beniga rygg.
• slipper jag att vakna med blåmärken på höfterna och knäna för att jag legat konstigt.
• kan jag köpa mer kläder.
• kommer kläderna jag har att sitta bättre.
• slipper jag oroa mig över mamma.
• slipper jag allt äckligt bebishår.
• kommer jag faktiskt minnas saker jag gör och inte ha närminne som en guldfisk.
• så kommer jag att må så jävla mycket bättre.

Fördelarna väger emot nackdelarna. Den enda nackdelen med viktuppgång är vägen dit - men det räknas inte för det är så jävla värt det. Hittills har alla förändringar jag gjort innebärt stor ångest men jag ångrar det inte det minsta. Tvärtom. Den andra nackdelen är att jag lämnar en trygghet - Ana har ju en tendens att bli en del av identiteten. Men å andra sidan; det är ju bara en falsk trygghet. Ikväll ska jag baka äppelpaj.

EDIT: Lagt upp äppelpajen på receptsidorna.