I natt drömde jag att jag sprang. Men det var inte som det brukade, jag var inte jagad. Jag sprang i en grön skog, doft av sommar, på en slingrig stig, jag sprang som vinden och jag skrattade för det var så otroligt underbart. Sprang förbi ett pensionerat par med en liten hund, de log åt mig, vinkade, jag skrattade och fortsatte. Det var en av de finaste drömmar jag haft.
Men så kom det en uppförsbacke, och jag slutade springa, det gick inte, sniglade mig upp. Det var som om en osynlig kraft tog tag i mig och drog mig bakåt. Frustration när jag inte förstod vad det var, men så tog jag sats, allt vad jag orkade, lite snabbare men fortfarande lika långsamt. Men då var backen slut och jag kunde fortsätta springa igen.
Jag kommer inte gå till skolsköterskan imorgon. Enklast så. Jag "försover" mig.
söndag 23 maj 2010
att springa som vinden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sv; Erika, du är så underbar och snäll. Tack.
SvaraRaderaAh, låter som en fin dröm!
SvaraRaderaVar det en sån där "nej, fan att jag vaknade"-dröm? :)
Den började verkligen fint! hoppas du får en bra dag idag och att skolsköterskan inte kontaktar dig imorgon! kram<3
SvaraRaderaSv: Tack så jätte mycket för tipset! :D
SvaraRadera