Angelice; Det handlar nog inte bara om rädsla, utan om mer om känslor. Oavsett vilka känslor det är så kommer de förr eller senare gå över och då kommer det vara värt all ansträngning. Sen kanske det tar så lång tid att du inte orkar med känslorna innan det blir bättre, men då har du ändå kommit en bit och kan be om hjälp för att inte falla tillbaka.
Ska vi ha en överenskommelse om att lova varandra att be om hjälp om det blir värre och vi tappar kontrollen och vikten faller? Är du med på det så är jag också det.
Vi klarar det.
onsdag 5 maj 2010
överenskommelse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet att ni kan klara det!
SvaraRaderaLåter som en väldigt bra överenskommelse! :) Jag tror att ni klarar det bägge två.
SvaraRaderaOch tack, det samma, du är sjukt bra du ocksp! :) Jag förstår precis vad du menar, vissa dagar vill jag bara skita i allt och hoppa tillbaka på samma gammla meningslösa spår. Tack och lov har jag (än så länge) insett att den sjuka stigen inte leder mig någonstans.
Kramar :)
Nu blev JAG generad. Men vi fixar detta! kram på dig
SvaraRaderaDet var bara en liten anteckning som jag behövde komma åt från mobilen. Kom-ihåg-lapp med ett nummer. Inget viktigt eller så men ville inte att andra skulle komma åt det. Ska ta bort det nu så jag inte förvirrar någon.
SvaraRaderafina du. jag vet inte vad jag ska säga..du kommer fixa det. :) kram
SvaraRaderaPrecis, just blickarna jag känner också och skämtsamma kommentarer, som typ "Isa har hamnat i en livskris, kanske 40års krisen har kommit 20 år tidigare". Lika bra att säga som det är, istället för att fortsätta låsas.
SvaraRaderaDu har verklugen rätt i att de bra dagarna gör det värt mödan :)
Kramar
Jag hade näästan kunnat leva på äpplen, sjukt gott :)
SvaraRaderaMen samtidigt så menar de nog inget illa med kommentarerna heller... Jag tror nog mest att blickarna och pikarna betyder oro?
Hoppa att allt går bra för dig? :)
Kramar
Ja, verkligen! Nu måste det gå bra för jag kan inte se ut såhär längre.. :/
SvaraRadera