Jag önskar att jag bara kunde skita i allt och bara äta som folk, kunna äta utan att behöva reflektera, bara äta och tänka åh vad gott och sedan är det ur världen. Fan vad skönt det måste vara, tänk er egentligen? Att bara kunna äta utan att överhuvudtaget behöva reflektera och oroa sig? Jag vill verkligen ha tillbaka min kropp från i oktober. Fan. Varför skulle jag fastna i det här för? Uppgivenhet. Ikväll ska jag i alla fall hem till mormor och fira mors dag, och min mormor gör världens godaste köttbullar. :)
Erika, är du bra på bloggdesigner?
SvaraRaderadu kan få normal relation till mat, jag tror på dig!<3
SvaraRaderasv. Aa, vet ;) själv blev jag mkt smalare då jag började växa och bli lång :P
SvaraRaderaAlla har nog lite ångest, men den försvinner lika fort som den kom. Tror jag. Sedan finns det dom som är lite svagare.
SvaraRadera