Ana skriker på mig; skriker och säger att det fattar du väl själv att du inte kan äta hela tiden, då KOMMER du att bli tjock! men jag försöker säga att nej, så är det inte alls, för med tanke på hur lite jag egentligen äter jämfört med vad jag borde så kommer jag inte alls bli tjock. Är det ens vad det hela handlar om? Handlar det inte bara om rädsla? Rädslan, att släppa något som man hatar men ändå älskar, något som innebär en trygghet, lugnet. Jag får inte svältkickar längre. Jag låter dem inte inträffa. Men jag kan inte utmana Ana för mycket, och hon säger att jag har övertaget, det är jag som är starkare än dig, visst är jag, det har gått över en månad och du har bara gått upp ett halvt kilo och du kan inte ändra dig, fegis, haha, du är värdelös.
JAG KÄNNER MIG HELT JÄVLA SCHIZOFREN. Men det Sunda Förnuftet säger att det "bara är ett resultat av svälten, under svält fungerar inte hjärnan som den ska" men jag SVÄLTER fan inte längre.
Anas röst är starkare än min just nu, och jag orkar inte, är irriterad av ingen anledning alls, vågor av ångest, fan, jag orkar inte. Tar det här aldrig slut? I morse var jag så full av hopp, förväntansfull, men självklart skulle Ana inte låta mig njuta av det. Hon har mig i ett järngrepp. Fortfarande. Eller?
Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå
måndag 3 maj 2010
självförakt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det handlar nog inte bara om rädsla, utan om mer om känslor. Oavsett vilka känslor det är så kommer de förr eller senare gå över och då kommer det vara värt all ansträngning. Sen kanske det tar så lång tid att du inte orkar med känslorna innan det blir bättre, men då har du ändå kommit en bit och kan be om hjälp för att inte falla tillbaka.
SvaraRaderaSka vi ha en överenskommelse om att lova varandra att be om hjälp om det blir värre och vi tappar kontrollen och vikten faller? Är du med på det så är jag också det.
Lyssna inte på henne då hon säger att hon har övertaget, kämpa en månad till och se till att gå upp ett halvt kilo till. Då blir det 1 helt sammanlagt.
SvaraRaderaSett ur ett ätstört perspektiv känner jag mig friskare än på mycket läänge, och det har gått jättesnabbt. Just nu tror jag verkligen att det går att släppa den delen, helt. Men alldeles nyss trodde jag aldrig att det skulle gå för mig.
Du klarar det.
Kramar
Ana kommer skrika och skälla på dig i princip varje dag i resten av ditt liv. Men du måste skrika tillbaks, kräva ditt liv tillbaks! You can make it.
SvaraRadera