ännu ett inlägg utan värde

Helt körd mentalt. Orken är helt väck. Ångest på idrotten. Huvudet är bara en tjock gröt, jag kan inte tänka. Tugga, 4 nötkakor med choklad, 2 rostade mackor, ett hamburgebröd, en våffla, en fjärdedels tigerkaka, 3 digestivekex, 2 skorpor, 2 muffins, ett korvbröd, bara tugga, spotta, skölja med vatten, spotta, alltihop, slapp i alla fall fingrar i halsen men äcklar mig själv ändå, orkar inte hetsa, det är inte jag, kolla på film, gråta i en timme, pappa kommer hem, måste sluta - allt är ju bra, visst?

Skiter i gymmet idag, jag orkar inte, borde, men orkar inte, måste verkligen plugga, kan inte, orkar ingenting. Ångest. Jävla helvetes ångest. Är det såhär det ska vara?

21:19, en dusch och en promenad senare, allt är mycket bättre nu. Men ändå. Hopplöshet.

just leave me here

Det är inte det här jag vill vara.
och jag glömmer bort att andas

ghosts are scared of falling

För lite sömn, för mycket ångest. Min fighting spirit är död. Igen. Hinner knappt få tillbaka den innan den försvinner. Jag vet inte hur jag ska orka kämpa, jag börjar tappa hoppet, men jag får inte. Nu ska min lärare bjuda hela klassen på tårta, jag blir verkligen inte ens sugen, fy fan. Jag kommer inte ens att klara av lunch idag...

Mamma; Din syster fick 500 kronor i påskpresent. Jag sätter in det på ditt konto, men jag köper inget påskägg.

det är dags för en vändning.

Det räcker nu. Det är inte det här jag vill vara. Jag vill inte att vartenda jävla revben ska synas, jag vill inte att min ryggrad ska sticka ut, jag vill inte att det ska knaka i lederna så fort jag rör på mig, jag vill inte frysa 24 timmar om dygnet, jag vill inte gå runt och vara trött och orkelös, jag vill inte ha ångest som stryper mig, jag vill inte känna den äckliga smaken av ketoner i munnen jämt, jag vill inte ha en massa jävla aphår på armarna, jag vill inte få blåmärken så fort jag sätter ihop knäna mot varandra, jag vill inte ständigt tänka på mat och kalorier.

Det är dags att vakna. Jag anstränger mig, men inte tillräckligt. Jag försöker verkligen att äta mer för att åtminstone inte gå ner mer, men effekten blev tvärtom. Den senaste tiden har mitt förhållande till mat visserligen blivit mer avslappnat, men jag kan fortfarande inte äta mer än strax över 1000 kcal per dag.

Och resultatet? Vågen stod på 42 kg jämnt i morse. Det skrämmer mig, det här går inte. Men samtidigt vågar jag inte riktigt ta steget, det kommer kräva så jävla mycket av mig psykiskt, och jag vet inte om jag har den styrkan.

introducerat: receptsamling

Jag kommer att samla alla mina recept, de finns i olika samlingar i menyn. Då jag älskar att baka och laga mat så vill jag gärna dela med mig av detta, jag vet själv hur svårt det kan vara att hitta bra recept ibland. Receptsidorna kommer att uppdateras kontinuerligt, ska uppdatera med nya recept redan ikväll, så håll utkik! Åsikter tas gärna emot.

ljusglimtar.

Jag bara sprudlar av glädje idag. Jag vet inte varför, men det är bara så jävla underbart. Jag vill bara krama om allt och alla, hur hände detta? Det är till och med kasst väder ute, så vårkänslor kan jag inte skylla på...

Jag ska handla på hemvägen, ska köpa en massa roliga kryddor, och mörk choklad så att jag kan testa ett recept på chocolate chip cookies med mindre kalorier. Det är nästan inget socker i "grundsmeten" så det blir nog inga skräcksiffror om man jämför med såna man köper i alla fall. Hoppas verkligen att det blir gott. Postar recept och bild om det blir bra, bakar ikväll eller imorgon. Jag har verkligen fastnat i det här med att baka igen, jag satt hela kvällen och letade efter bra recept. Vad tjockt det känns, egentligen. Whatever. Ta hand om er.

ny kärlek - GI-muffins

Såhär blev muffinsen - helt galet goda, och de är faktiskt nyttiga. Jag tog flytande margarin istället för olja, och det blev hur gott som helst. Tog frysta hallon och jordgubbar i, riktigt gott blev det. Som ni ser så blev det väldigt många muffins, över 30 stycken.

60 kcal per muffin, inte illa.
Receptet finns i mina bakningsrecept

lördagsmys.

I morse stod vågen på +4hg, och jag kände mig... smått lättad. Nu ligger jag i alla fall inte under 43, och det ska jag inte heller göra. Jag ska spendera hela helgen med min kille och det kommer bli underbart. Nu ska jag ta en kort promenad, duscha och baka muffins med bär(recept finns i min receptsamling) Dagens intag hittills är 350 kcal, helt acceptabelt än så länge. Blir ingen långpromenad nu heller.

Mina humörsvängningar är verkligen påtagliga. Förra inlägget kändes ljusår bort från hur jag mår nu.

Lite lördagssugen? Några av mina favoriter.
Ett skalat, skivat äpple med massa kanel på är också underbart!

Jag går på nålar och väntar på att allt ska brista.

Varje dag är en kamp nu, jag ska inte gå ner mer. Ska inte. Då kommer allt bara bli värre. Jag orkar inte. Jag orkar inte kämpa egentligen, men jag måste. Försöker att inte överträna, att inte ersätta måltider med enbart sallad eller lightläsk, att inte förstöra min kropp mer... men ångesten suger upp all min livskraft. Jag hatar den här dagen, ska dra hem innan lunchen. Hoppas ni har det bra. Puss.

och du var tyst igår.

Kvällen igår var helt underbar, jag levde i ett mystiskt lyckorus under större delen av dagen. Jag fattar inte, ena stunden kan jag ha ångest för att en stund senare vara jätteglad, och sen ändras det tillbaka igen. Mitt humör vill inte bestämma sig.

Jag visste att jag skulle hamna på ett skyhögt kaloriintag men jag repeterade i mitt huvud hela dagen "En kväll gör inget." Vilket är sant - 20-25% av alkoholen blir värme (jag fick ha varma händer för första gången på flera veckor, helt underbart) och dessutom så höjs förbränningen om man tillfälligt får i sig mer än man brukar.

½ portion gröt med kanel & 1 tsk äppelmos
2 rågform med räkor + liten sallad med gurka och räkor
50g lösgodis
~100g chips
50g plopp
2 rekordelig skogsbär
1 xider bright
3 digestivekex
2 bitar vetebulle
1 dl mjölk

Jag stryker igår. Söndagar är den duktigaste dagen för mig, det ska bli som förra veckan, om inte bättre. Gymmet öppnar snart, så jag ska iväg och träna. Ta hand om er!

jag vill strypa dig, men kan inte röra dig för du är en del av mig.

Hur. I. HELVETE. Jag vägde mig precis. 42,8. Egentligen borde jag vara glad... Men jag blir så jävla rädd. Jag tappar kontrollen. Jag vet att jag inte kan fortsätta såhär, men jag kan inte sluta. Jag försöker inte ens gå ner i vikt? Jag vill bara inte gå upp. Jag vill bara slippa ha ångest.

Men jag vet att Ana snart kommer ta bort min rädsla och fylla mig med det där mysiga lugnet. Den stora hatkärleken. Det är som ett jävla krig i min hjärna, ena delen av mig vill inte behöva räkna varenda jävla kalori jag stoppar i mig, men den delen trycks ner av tvångstankarna. Anas tvångstankar. Som ett jävla virus som man inte kan bota, bara lindra, och lindra kan man bara göra genom att göra som hon säger. Vilket bara gör det värre... och värre.

J: Du kommer ju tyna bort snart. Du var bra mycket finare först vi träffades, nu börjar du bli sådär sjukligt smal... Jag är orolig för dig.

För mig handlar ingenting om mål, eller någon drömkropp. Inget "i-sommar-är-jag-smal", för jag vet att jag är smal som det är. Men det är bara den jävla ångesten. Jag kan inte. Jag har ingen kontroll över mig själv. Jag orkar inte kämpa emot Ana. Hon har tagit 6 kilon och min livsglädje sig sen i höstas. Jag brukade kunna fly från verkligheten ibland. Men nu kan jag inte det. Ana är där. Alltid. Tack så jävla mycket.

Åh. Nu kom det. Lugnet. Jag ska på fest ikväll. Jag ska dricka. Massa, massa kalorier, men det gör inget. Än.

jag kan inte längre fly.

Jag fattar ingenting just nu. Allt är bara svart. Jag känner mig som ett stort blödande sår och jag orkar verkligen inte. Igår kväll fick jag en plötslig känsla av att jag bara ville storgråta, men var mitt ute bland folk så jag fick springa in på toaletten för att lugna ner mig. Jag som i princip aldrig gråter annars. Mitt humör ändras verkligen sjukt mycket, ena stunden är jag jätteglad för att nästa vara helt död.

M: Vad har hänt med den där Erika som alltid var glad?
G: Den Erika ligger och sover någonstans.
E: ... Heh.

Det slog så hårt. Det är som en del av mig har dött. I alla fall för tillfället. Jag hoppas att jag vaknar upp ur den här dvalan snart. Jag vet inte hur jag ska göra. I morgon ska jag i alla fall dricka, som tur är så har jag varit duktig hela veckan och kan dricka mina 1000 kcal utan alltför dåligt samvete. Skönt.

J: Berg-och-dalbanan har bara blivit en dalbana...

himlen är lika grå som hopplösheten.

Jag längtar bort från allt. Längtar galet mycket tills jag kan ligga i gräset framför huset och låta tankarna flyga iväg med molnen. Längtar tills jag verkligen kan leva igen. Tack för att ni orkar läsa om mina tankar och för era fina kommentarer. Det gör vardagen lättare att uthärda, verkligen.

Nu ska jag äta middag, sallad med sötsur sås och kyckling. ♥

inga mer initialer

Från och med nu är det hejdå till signaturen L.E, jag ska vara mer personlig än så. Skiter i om någon kanske fattar vem jag är. Då får det vara så. Tack för alla era kommentarer. Det värmer. Stor kram på er!
/ Erika.

ana says; you're a good girl today.

In
Frukost: ½ portion havregrynsgröt med kanel 53
1 tsk äppelmos ~10
Rågform, leverpastej + gurka 75
Rågform, skinka + lite ost 82

Lunch: 1 falu rågrut + leverpastej + gurka 55
1 powerking sugarfree 10

Middag: 1 potatis ~50
50g lax 90
Citronsås 23
Broccoli 15

Övrigt: 1 chokladdröm 104, 1 jordgubbsmoothie 110

Ut
Crosstrainer 30 min 250
Promenad ca 30 min ~90

Totalt: 677-340 = 377 kcal

Det här måste ha varit den duktigaste dagen i mitt liv typ, jag måste erkänna att jag är förvånad över mig själv. Vanligtvis äter jag ca 1000 kcal om dagen, även om jag inte tränar...! Min förbränning är fin helt enkelt.

fly away

Jag kände mig som en fjäder.
Han: "Ställ dig på snön där."
Jag ställde mig där, han ställde sig efter mig.
Skillnaden: Jag stod kvar på ytan, han sjönk ner.
Underbara, underbara gårdag.

the girl without dreams?

Jag har börjat känna att livsglöden börjar försvinna. Den här veckan har jag ätit bättre än vanligt, men jag har haft sjuka humörsvängningar. Jag fattar inte vart all ångest kommer ifrån. Just för tillfället mår jag däremot bra, men ångesten ligger alltid där. Den väntar på mig, för att slå till när jag minst anar det. Insikten slog mig när jag och en kompis pratade häromdagen.

Jag insåg att jag inte har några egentliga framtidsdrömmar. Vad ska det bli av mig? Vad vill jag bli? Jag vet inte. Jag tänker aldrig längre framåt än max några månader. Jag kände bara, att om livet ska vara som det är nu, då är det inte ens värt att tänka på framtiden. Jag har inga mål, inga drömmar, ingenting. Jag bara finns. Av vilken anledning?

vårkänslor på g?

Jag är så glad idag och det känns så otroligt skönt. Haft en bra vecka hittills, inte ätit för mycket eller haft ångest över maten. Underbart. Idag har varit extra bra, än så länge ätit 480 kcal. Jag brukar ligga på ca 1000 kcal om dagen numera, funkar utmärkt. Min förbränning är rätt bra. Kanske blir något mindre idag dock, ska på konsert ikväll. Inget kvällssug med andra ord.

Imorse satte jag på mig mina favoritjeans för första gången på säkert två månader (Jag har inte använt dem eftersom att de är så tighta - det blir så grymt kallt.) och jag noterade att mina lår blivit smalare. Byxorna var dessutom mycket lättare att knäppa, sitter ännu bättre än innan. När jag skulle gå av tåget idag, på väg hem från skolan, var det flera stycken som synade mig uppifrån och ned, och deras blickar fastnade på mina ben. Jag blev lite glad inombords.

Hur har eran dag varit? Puss på er!