Det är inte det här jag vill vara.
och jag glömmer bort att andas
måndag 29 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Recept - matlagning
Om bloggen
Detta är ingen "pro-ana" blogg. För mig finns det inte ens något som heter pro-ana, det är bara förnekelsestadiet av ätstörningar.
I denna blogg skriver jag om mina tankar och känslor kring min ätstörning. Jag strävar efter att ta mig ur det här helvetet, något jag kommit långt med, och jag hoppas att jag kan hjälpa någon annan som kanske befinner sig i samma sits som jag gjort.
Dock är mitt mål absolut inte att få andra att svälta sig själva - jag vill inte att någon ska hamna där jag var. Läs och reflektera, men vad ni än gör. Bli inte som mig.
Ätstörd
Fick ätstörningar första gången hösten 2007, 14 år, vägde då som minst 44,4 kg (BMI 17,7), tillfrisknade smått "av mig själv" framåt våren 08, i samma veva som jag blev tillsammans med en kille (som jag kom att vara tillsammans med i 3 år.)
Efter denna förbättring låg min ätstörning i någon sorts dvala; kunde leva normalt, äta normalt, vägde mellan 47-49 kg. Kunde få kortare perioder då jag föll tillbaka, men det hann aldrig utvecklas till "the real deal" igen. Tankarna fanns dock alltid där, var viktfixerad men inte extremt.
Fram tills hösten 2009, runt oktober, då föll jag totalt ner i träsket igen. Det började med att jag tappade 2 kg på en vecka eftersom jag tappade aptiten och sen varken ville eller kunde jag börja äta som vanligt. Det blev bara värre och värre, maten styrde mitt liv helt och hållet och alla tankar kretsade kring kalorier, räknade slaviskt. Vändpunkten kom i mars, då jag vägde 42 kg (BMI 16,2) och bestämde mig för att förändra.
Lite mer om min "historia" kan du läsa i detta inlägg.
Leta & hitta
Bloggarkiv
-
▼
2010
(191)
-
▼
mars
(18)
- ännu ett inlägg utan värde
- just leave me here
- ghosts are scared of falling
- det är dags för en vändning.
- introducerat: receptsamling
- ljusglimtar.
- ny kärlek - GI-muffins
- lördagsmys.
- Jag går på nålar och väntar på att allt ska brista.
- och du var tyst igår.
- jag vill strypa dig, men kan inte röra dig för du ...
- jag kan inte längre fly.
- himlen är lika grå som hopplösheten.
- inga mer initialer
- ana says; you're a good girl today.
- fly away
- the girl without dreams?
- vårkänslor på g?
-
▼
mars
(18)
Etiketter
- bilder på mig (6)
- bra tider (51)
- dåliga tider (63)
- en gång var jag också naiv (13)
- fakta (10)
- filosoferande (26)
- framsteg (27)
- framtteg (1)
- intag (4)
- kaos (39)
- recept (9)
- tillbakablickar (2)
- tips (13)
- vikt (15)
sv: Ska du säga! :D
SvaraRaderaMen hur mkt vill du väga?
Åh tungt att läsa din blogg, det hörs precis hur dåligt du mår... Kan du inte prata med någon? Söka hjälp för dina ätstörningar och tala men en psykolog? Eller testat någon självhjälpsbok?
SvaraRaderaAtt klara det själv är nästan helt omöjligt... Oavsett hur mycket kämparglöd man är har :)
Hur gammal är du? Om du är över 18 så kommer de inte att skvallra :)
SvaraRaderaNu vet jag inte vart du bor, men OA kanske också kan vara värt att testa? Jag har varit där någon gång och jag tycker det är ganska bra. Innan var jag bombsäker på att det bara skulle vara tjoka tanter där, men såå fel jag hade ;P Ganska skönt att lyssna på andra, få tips och råd etc och man behöver inte öppna sig om man inte vill. Dit kan du gå även om du är under 18, utan att de ringer föräldrarna.
Jag tror det bästa är om du hade pratat med någon nu, skjuter man upp det blir det bara svårare att ta sig ur beteendet. Förut tänkte jag alltid att jag skulle klara av att sluta själv men det har uppenbarligen inte funkat, tvärtom. Jag hatar att öppna mig för främlingar för mycket, förstår precis hur du känner då du skriver att det känns läskigt men ibland måste man... Kanske finns någon skolsköterska, eller annan som du känner lite sedan tidigare?
Självklart är det upp till dig hur du vill göra, hur som helst hoppas jag att du lyckas ta dig ur ätstörningarna :)
Vännen, om du vill prata så vet du var jag finns.
SvaraRaderaTake care och glöm inte att du är unik :)<3
Tycker också att du ska prata med någon. Låt det inte gå så långt att dina föräldrar tar tag i det åt dig om du inte vill det, utan försök att hinna före dem. Vill du sen berätta så är det ju bra, men bäst är nog ändå om du själv tar första steget. Det är DU som berättar det DU vill! Det är superjobbigt att bära på sådana här saker ensam.
SvaraRaderakram
Du är ju vacker ...
SvaraRaderaUf, nej det förstår jag verkligen att du inte vill, vem vill prata om äs med sina föräldrar egentlig? Synd att det är såna "regler", jag tror att det skrämmer många från att söka hjälp. Jag kan inte förstå att du "bara" är 16, du skriver så fint och klarar verkligen av att sätta ord på hur dina känslor (Nu fick jag mig själv att låta som en tant...).
SvaraRaderaKul att höra att maten gick bra idag, och att du gör framsteg! Du är stark. Kämpa på :)
Ta hand om dig, kramar
Sv: tror inte det om du vill ha det fluffigt.. men om du vill ha lite smak på det och ändå kalorisnålt så testa blanda i bär, funlight, vatten. lite sojamjölk light gör det även godare ;)
SvaraRaderaNej, men jag har det oavsett om jag väger 47kg... :/ tack, du med, verkligen :)
SvaraRadera