Hur. I. HELVETE. Jag vägde mig precis. 42,8. Egentligen borde jag vara glad... Men jag blir så jävla rädd. Jag tappar kontrollen. Jag vet att jag inte kan fortsätta såhär, men jag kan inte sluta. Jag försöker inte ens gå ner i vikt? Jag vill bara inte gå upp. Jag vill bara slippa ha ångest.
Men jag vet att Ana snart kommer ta bort min rädsla och fylla mig med det där mysiga lugnet. Den stora hatkärleken. Det är som ett jävla krig i min hjärna, ena delen av mig vill inte behöva räkna varenda jävla kalori jag stoppar i mig, men den delen trycks ner av tvångstankarna. Anas tvångstankar. Som ett jävla virus som man inte kan bota, bara lindra, och lindra kan man bara göra genom att göra som hon säger. Vilket bara gör det värre... och värre.
J: Du kommer ju tyna bort snart. Du var bra mycket finare först vi träffades, nu börjar du bli sådär sjukligt smal... Jag är orolig för dig.
För mig handlar ingenting om mål, eller någon drömkropp. Inget "i-sommar-är-jag-smal", för jag vet att jag är smal som det är. Men det är bara den jävla ångesten. Jag kan inte. Jag har ingen kontroll över mig själv. Jag orkar inte kämpa emot Ana. Hon har tagit 6 kilon och min livsglädje sig sen i höstas. Jag brukade kunna fly från verkligheten ibland. Men nu kan jag inte det. Ana är där. Alltid. Tack så jävla mycket.
Åh. Nu kom det. Lugnet. Jag ska på fest ikväll. Jag ska dricka. Massa, massa kalorier, men det gör inget. Än.
lördag 13 mars 2010
jag vill strypa dig, men kan inte röra dig för du är en del av mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du lyckas alltid beröra med dina inlägg! Ätstörningar handlar nog aldrig om vikten och ytan egentligen,(utom möjligtvis till en början) det sitter mycket starkare än så...
SvaraRaderaFinns det ingen som du kan prata med? Dina vänner verkar ju se att du mår dåligt, kanske kan du prata med någon utav dom?
Hoppas du får kul ikväll btw! :D Tänk inte på alla alkoholkalorier, varken nu eller sen. Som jag förstått det tar kroppen bara upp 1/4 utav dessa och resten blir till kroppsvärme... Alkoholkalorier är inte så farliga som de ofta framställs i ex media.
SvaraRaderaJag ska också ut och jag tänker dricka en jäkla massa vin utan att bry mig ett skit ;)
Mrf tjejen. Folk borde läsa din blogg och begrunda. Den är vacker och otroligt äkta. Jag älskar att läsa den - men hatar att du har det såhär.
SvaraRaderaJa... Dagen var otroligt påfrestande psykiskt. Även natten var, och hela morgonen. Fy. Mår så dåligt idag att jag inte lär äta något hur jag än vrider och vänder på det. Suck.
Bra där, strunta i "matprogrammet"! :D
SvaraRaderaJag har en väninna som har mått riktigt dåligt under senaste och då vi fick höra detta hade hon redan gått till en psykolog läänge. När jag frågade henne varför hon inte sagt något tidigare sa hon precis som du, att hon inte ville belasta oss med sina poblem. Det gjorde mig riktigt ledsen, hon hade inte varit en belastning oavsett om hon ringt varenda dag för att prata om sina problem! Men ja... Jag är nog inte rätt person till att utala mig det där riktigt, jag håller helre tyst och låtsas som om allt är bra jag också. Jag vill framstå som stabil och hatar att prata om mina problem. Hmf... Men du fårstår nog vart jag ville komma. ;p
Skönt att du faktiskt vågar stå emot och göra som du vill, din kropp och du kommer må bättre av det i slutändan! Jag ska också ha en sådan dag, inget hetsätande och ingen matångest är planen :)
SvaraRaderaJag tror inte att de skulle tycka att du var en belastning, tvärtom är det nog skönt för dem att höra hur det går för dig och hur saker och ting faktiskt står till.
Hoppas du får det supert idag :) Kramar
Ja du.. Det är hemskt när man kommer till en punkt då man inser att det inte fungerar längre, varken åt det ena hållet eller det andra. :(
SvaraRaderaPrecis så känner jag också. Jag vill bara vara frisk, jag vill slippa ångesten, vilket betyder att min hjärna kräver att jag inte ska gå upp i vikt.
SvaraRaderaEna stunden kämpar jag med att äta för att inte gå ned, andra svälta för att inte gå upp. Allt är fel, allt är stört.
Kalorier är inte fienden, men det är inte vännen heller.
Hoppas du lyckas hitta din balans, och berätta för mig hur man gör om du lyckas :)
Du är stark :)
SvaraRaderaJag vill inte heller. Men ångesten är inte den minst motståndskrafiga motståndaren..