Varje dag är en kamp nu, jag ska inte gå ner mer. Ska inte. Då kommer allt bara bli värre. Jag orkar inte. Jag orkar inte kämpa egentligen, men jag måste. Försöker att inte överträna, att inte ersätta måltider med enbart sallad eller lightläsk, att inte förstöra min kropp mer... men ångesten suger upp all min livskraft. Jag hatar den här dagen, ska dra hem innan lunchen. Hoppas ni har det bra. Puss.
torsdag 18 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
sv: dom morgnarna det går som sämst kan jag äta uppemot 800 kcal i frukost:S men mellan 200-250 som du ligger på är nog väldigt lagom, då står man sig bra och går inte och är vrålhungrig och bara längtar efter mat, utan kan faktiskt släppa mattankarna dom närmsta timmarna vilket är hur skönt som helst. jag måste försöka få till en bra frukostrutin alltså..
SvaraRaderaangående ditt inlägg, du har inte funderat på att få hjälp? kram
Hoppas det är något tillfälligt bara..
SvaraRaderakram
Jäkligt starkt av dig att orka försöka trots att du mår så dåligt! Du hade inte sökt hjälp? Även om du verkligen försöker och kämpar själv så är det jättesvårt, om inte helt omöjligt... Jag tror verkligen du behöver stöd utifrån
SvaraRaderaKramar
Hoppas allt ordnar sig för dig.
SvaraRaderaJag tror att du kan ta dig ur all ångest och skit ifall du ger järnet till 110 %!
sv: jag förstår, för det är jättejobbigt att gå och prata med någon och be om hjälp. jag gick hos en kurator förra våren. hoppas du klarar av att lösa det på egen hand, men annars tycker jag absolut att du ska ge det ett försök med kurator eller psykolog. det är otroligt skönt att prata med någon även om det är sjukt jobbigt också.
SvaraRaderaOj, ursäkta skrev helt fel! Vet inte hur jag fick det till 110:O
SvaraRaderaJa verkligen, att du mår dåligt, riktig dåligt syns både i inlägget och bloggen som stort. Det är därför jag försäker få dig att söka hjälp. Du behöver någon utifrån att tala med.
SvaraRaderaSv: Jo, sådant är riktigt svårt.
SvaraRaderaSer att flera här redan har gett dig rådet att söka hjälp, och jag vill inte direkt tjata eller lägga mig i ditt liv men jag tycker att du borde göra det.
Kram.
Det är svårt att släppa taget om den sjuka världen & istället satsa på att bli frisk & fri, kampen slutar aldrig, kommer man att orka hela vägen? Hur som helst så önskar jag dig lycka till!
SvaraRadera