Helt körd mentalt. Orken är helt väck. Ångest på idrotten. Huvudet är bara en tjock gröt, jag kan inte tänka. Tugga, 4 nötkakor med choklad, 2 rostade mackor, ett hamburgebröd, en våffla, en fjärdedels tigerkaka, 3 digestivekex, 2 skorpor, 2 muffins, ett korvbröd, bara tugga, spotta, skölja med vatten, spotta, alltihop, slapp i alla fall fingrar i halsen men äcklar mig själv ändå, orkar inte hetsa, det är inte jag, kolla på film, gråta i en timme, pappa kommer hem, måste sluta - allt är ju bra, visst?
Skiter i gymmet idag, jag orkar inte, borde, men orkar inte, måste verkligen plugga, kan inte, orkar ingenting. Ångest. Jävla helvetes ångest. Är det såhär det ska vara?
21:19, en dusch och en promenad senare, allt är mycket bättre nu. Men ändå. Hopplöshet.
onsdag 31 mars 2010
ännu ett inlägg utan värde
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Allt är inte bra, men det kan bli bra.
SvaraRaderavad jag förstått finns de dom som får anorexia av en anledning (psykiskt ohälsa, krav på sig själv osv.) och sen finns de dom som vill vara smala som känsidar och modeller. Jag är inte sån.
SvaraRaderaJag har ingen förebild som är skinny, jag vet vart jag har mig själv och har min målvikt. Efter det är det bra. Då är jag nöjd.
Om jag nu skulle hamna i det här så är du tillåten att skälla ut mig och säga "vad var det jag sa POOS?!" och det är det värsta jag vet.
När jag inte har rätt.
Jag vill ner till 65, sen får det vara bra.
SvaraRaderadå har jag ialla fall gått ner 25 kilo :>
sv: tack för påminelsen. Jag brukade göra så förr. tack, tack, tack ! <3
SvaraRadera