Jag förstår verkligen inte en sak. I speglarna hemma tycker jag att jag ser nästan normalviktig ut, men i speglarna hos min pojkvän tycker jag att jag ser ut som ett benrangel. Det ser ut att skilja många kilon. Önskar bara att jag kunde veta hur jag verkligen ser ut, jag vill inte ha olika bilder, blir så jävla osäker. Fan.
Känner mig så jävla misslyckad. Känner mig tjock. Det var längesen jag hade den känslan. Känns som att det inte kommer göra någon skillnad om jag går upp i vikt ändå. Det kommer bara bli som förr. Visst, jag kommer väl kunna äta vad jag vill förr eller senare, men tankarna kommer ständigt finnas där. Kommer fortsätta känna mig tjock. Misslyckad. Ständigt detta ångrande. Ständigt detta kompromissande. Beslutsångesten. Ska jag, ska jag inte. Ska jag, ska jag inte. Ja. Nej. Ja. Fan. Hopplöst!
Nej, jag ska inte ens börja vända tillbaka och försöka gå ned i vikt. Det kommer inte hjälpa. Tjockhetskänslorna försvinner inte, jag blir bara tröttare och mår ännu sämre. Jag vet.
måndag 31 maj 2010
mirror's curse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om du inte läst mattillåtet tycker jag du ska göra det. du kommer förstå alla dina känslor bättre då! jag tror på dig, jag är säker på att du är en unik och värdefull söt tjej. Men inte orkar du lägga resten av ditt liv med att oroa dig för nästa måltid. Bestämm ingen vikt utan försök att inte väga dig, för jag lovar att i början är det bara vätska och blodomloppen som ökar. Sen byggs det bara muskler. Ja, jag lovar det byggs muskler även om du bara ligger still i sängen. kramar<3
SvaraRaderaKänner exakt likadant...
SvaraRaderaMen jag tror att du är underviktig :3 Eller du är underviktig...
Läser jag din historia här i spalten
<---- Så känner jag igen mig så JÄVLA mycket.
Jag insjuknade i anorexi, också när jag var 14, och kom ner till BMI 14,7 som lägst. Just nu har jag gått upp i vikt (känns inte bra :S) och är på BMI 16.
Kolla gärna min blogg!
Kram och styrka!
felicia
Känner igen det där..
SvaraRaderasvar: nej inte i längden, men när vågen står på minus... ja du vet känslan?
SvaraRaderajag vet att det här låter konstigt för jag känner inte dig, men jag blir så sjukt stolt när jag läser hur du kämpar... ge aldrig upp.
får du någon behandling?
lilla fina du...
SvaraRaderaingen fara mitt mongo, du vet hur envis jag är <3
SvaraRadera