Friheten.

Det är som om jag dansar fram. Även om framtidsångesten lägger sig som ett dis i min hjärna ibland är jag ändå lycklig. Kroppen är vältränad, magen är platt, ögonen lyser. Själen ligger så skönt i min kropp nu, den dömande blicken är borta. Varje kväll får jag varma blickar som strålar av kärlek, varje kväll får jag somna bredvid den jag älskar mest, varje morgon får jag vakna av att han tassar upp, stänger dörren och sätter på duschen på andra sidan väggen medan jag halvsovande rullar över till den varma gropen på andra sidan sängen. Det finns inget mer att önska.

Kanske blir det här mitt sista inlägg? I alla fall på ett tag. Det finns inte mycket mer att säga. Jag har vunnit nu. Fuck you, Ana, du är en jävla demon och det är vad jag har drivit ur min kropp. Så jävla mycket ångest för din skull, det är bra nu. Finito.

Men jag kommer fortfarande titta in ibland - jag har inte glömt bort er, ni vet.