Den stora skillnaden i min världsbild från nu och då, är att nu domineras inte allt av ett enormt självförakt, inte av en ständig strävan efter att duga som aldrig uppnås. Allt är inte längre ett ogenomträngligt träsk av mörker och ångest och lögner.
Jag hatar inte mig själv längre. Och det är så jävla skönt.
måndag 3 oktober 2011
Den stora skillnaden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är pinsamt att erkänna, men jag kan sakna det också ibland. Att gräva ner sig i hur ful och äcklig och tråkig man är. I vardagen är det extremt skönt, att slippa ha det hatet som ett täcke över sig hela tiden, typ det enda man tänker på. Men ibland kan jag sakna känslostormarna...
SvaraRadera