Kanske är det nu det börjar vända.

Jag känner mig beslutsam som aldrig förr. Hamnat i en ond cirkel ett tag, där tillvaron har handlat lite för mycket om verklighetsflykt för att jag ska kunna få ett ordentligt grepp om mig själv. Vem jag är, vad jag vill göra. Vad som är jag och inte en massa kemisk ångest som uppkommit av destruktiva mat- och träningsvanor, kompensationsbeteende och ett visst experimenterande med den delikata balansen som finns i våra hjärnor. Det fascinerar mig, hur vi fungerar så enkelt men samtidigt så komplicerat. Enkla saker blir svåra, och jag vet att jag med ganska stor säkerhet försvårat det för mig själv. Istället för att ta itu med problemen så är det bara symptomen som får lindras. Tillfälliga lösningar - som kanske bara får problemen att växa, och då står man där i en nedåtgående spiral, vart kraft blir allt starkare. Att slå sig ur blir svårare och svårare.

Det har varit som att få vila i en bunker. Slaget fortsätter utanför, vetskapen om att man måste återvända ut finns där, men ändå passar man på att njuta av andrummet som uppstår. Kampen blir svårare att uthärda, man vill springa och gömma sig igen men till slut så är man inte ens säker där. Ångesten hittar alltid, slår sig in, infiltrerar varje tanke. Vem är jag och vad är ångest?

Alltför rädd för att gå upp i vikt, alltför rädd för att tappa kontrollen, alltför lätt att låta ångesten ta över med en inställning att jag vet vad jag gör. Men egentligen är det inte så enkelt. Jag är mitt uppe i en kritisk period i mitt liv; stora förändringar som sker i olika takt, gamla tankemönster som ska brytas, ett serotoninlager under renovering, identitetsifrågasättande och en känsla av att saker både byggs upp och faller isär samtidigt. Men nu ska konkreta saker ske. Mindre destruktivt beteende, nedtrappning av verklighetsflykter och återställande av den biologiska balansen. Nu ska jag ta mig igenom ångesten med en sköld som fungerar - förnuft och bekräftelse, och med en styrka jag faktiskt har. För jag är inte svag.

"Jag har så jävla, jävla mycket respekt för dig för vad du har gått igenom. Du är så jävla stark."