Just nu sitter jag i en mysig liten fjällstuga och surfar på 3g-nätet. Alla har däckat efter en dag i backen och en i princip sömnlös tågresa. Själv kan jag bara inte slappna av... Känner mig hela tiden så fel. Som om jag bara är en börda för resten av sällskapet. Trots att jag vet att de närmsta fyra dagarna kommer ägnas åt fysisk aktivitet, kan jag inte skaka av mig den irriterande rädslan. Fem dagar utan att väga mig, VARFÖR skulle det innebära massiv viktuppgång? Inte ett dugg sannolikt. Ändå är jag så rädd, känner hur hela magen veckar sig trots att den inte gör det. Ser mitt rödrosiga ansikte i spegeln och äcklas. De andra klagar på en ann annan tjej och jag är rädd att de klagar på mig också, när jag är utom hörhåll. Konstant tänkande. Vågar jag dricka sockerstinn alkohol i morgon? Fan vad mat är jobbigt när man inte är hemma... så rädd så rädd. Varför måste det bli såhär?
torsdag 10 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åååå jag känner så jävla väl igen mig. Var med massa vänner i Hemsedal för några veckor sedan. Hur roligt som helst, men den värsta baksmällan är ju inte direkt utav alkohol tyvärr... Jag ångrade mig och hatade allt när jag kom hem. När jag berättade detta på ett samtal så fick jag frågan, vad är viktigast i livet? Sant, skidåkning är ju det JAG tycker är roligast, inte ana. Att umgås med sina vänner är väl det i så fall man är smal för? SVÅRT att tänka, men man måste försöka. Håll en lagom diet, för man får mest ut utav resan om man är på gott humör. Låt fest & skidåkning distrahera monstret som försöker ta din lycka från dig. Att umgås med friska människor är den bästa boten!
SvaraRaderaHOPPAS verkligen du kan njuta ev resten av resan!
/Amanda