Recept - matlagning

tisdag 1 februari 2011

The day after breakdown.

Visst får man ett underligt lugn, en stund efter att man haft ett totalt psykbryt? Två och en halv timme låg jag i min säng och grät igår. Slutade gråta en stund, satte mig upp i sängen (en procedur som tog fem minuter) och började gråta igen. Började gråta vid tanken på att ens försöka orka plugga. Skrek på mamma när hon tjatade, försökte komma med "smarta lösningar". Inget medlidande var den enda intrycket jag fick. Slängde mig på sängen igen. Kudden blev svart och beige av smink jag inte orkade tvätta bort. Pappa kom in efter en stund. Vid det laget var jag helt utmattad. Idag är jag bara lugn, men känner hur stressen och ångesten bränner kvar lite grann längst in. Nästan som när man bränner fingret på en varm plåt. Smärtan är borta, men det svider lite grann.

Det slog mig, när jag skulle sova, att jag aldrig har brutit ihop såhär förut. Nog att jag har plågats av ångest i timmar, fått panikattacker och krupit ihop till en hyperventilerande boll. Men aldrig någonsin har jag gråtit i timmar och känt att tårarna aldrig har tagit slut. När jag väl gråter brukar det vara i kanske fem minuter, max en halvtimme. En timme någon enstaka gång. Men inte nästan tre. Att jag upplever att jag inte mår lika dåligt som förr kanske bara är något jag instinktivt och omedvetet intalar mig? Det skrämmer mig, att inte ens kunna avgöra själv något så simpelt som hur man faktiskt mår.

4 kommentarer:

  1. sv: precis. du kan pressa dig själv och få bra betyg, men hur lång tid kommer det ta för dig att återhämta dig? är det värt det? orkar du må så dåligt en gång till? det kanske lönar sig att ta en liten, liten paus.

    starkt! och ja, kanske inte. det finns ju både fördelar och nackdelar med det. men om det blir värre tycker jag att du tjänar på att vara ärlig, kanske inte 100%, men bara säga "jag har mina anledningar till varför jag mår lite sämre just nu" utan att gå in på varför.

    och för att svara på det här inlägget. vet du att människan förtränger smärta? det är därför man ofta känner "jag har aldrig haft såhär ont". det är för att kvinnor ska kunna föda barn, för hade de kunnat minnas hur otroligt ont det gjorde första gången, hade de inte fött ett andra barn :p

    <3

    SvaraRadera
  2. Tur att din lärare är toppen! Det jag menade var egentligen att INGEN kan vara bra på allt, absolut INGEN. Du är inte en sämre person bara för att du inte får MVG på allt, dessutom är dina betyg är fortfarande långt över medel. Ditt värde sitter inte i vad du presterar utan i den du är.

    SvaraRadera
  3. Usch, jag vet hur jobbigt det är när man måste vara duktig och prestera hela tiden, och det finns liksom inget slut på det, och ingen förstår, och man önskar bara att någon tvingade en att sjukskriva sig och skita i skolan/jobbet/livet.

    Sv; Jag har väl gått ner lite. I juli vägde jag 48-49. Men sen gick jag upp lite under tiden jag inte vägde mig, och nu är jag tillbaks där jag var i somras, fast med mer muskler. Men jag ska inte fortsätta väga mig, det vore skitdumt.

    SvaraRadera