Vårkänslor

Äntligen börjar livet återvända. Solen börjar värma, snön börjar smälta och livet börjar spira under den döda marken. Såg några treklöver på vägen hem, som tappert tagit sig upp genom det gula gräset. Ler. Är det nu det börjar? Nu man äntligen kan få känna, stå starkare emot ångesten? Gick hem från gymmet med darriga ben och halvslutna ögon, njöt av solens varma strålar och surrandet i huvudet. Som att vara i en annan värld, avtrubbad, långsamma reaktioner, den äckliga smaken av fettförbränning i munnen. Så skönt att träna idag, inte bara ett måste utan även en njutning. Särskilt efteråt. Dränker mig i de härliga signalsubstanserna som framkallas samtidigt som svetten och surrandet. Och samvetet, åh, livet kan inte bli bättre just då. Man får passa på att njuta medan man kan, de dagar som bjuds, och på våren blir de allt fler. Dagar då man tror att allt är som det ska, allt annat känns så långt borta och man tänker överdriver jag inte? Mår jag verkligen så dåligt?. Längtar.