Ett utbrott senare var allt frid och fröjd. Man kunde ju hoppas det i alla fall. Efter att jag skrivit förra inlägget fick jag ett totalt breakdown inför mamma och pappa, grät, grät, grät. Berättade att jag mår dåligt (men inte ett ord om ätstörningen), så det känns lite bättre mellan oss nu, men jag fick inte riktigt den reaktionen jag hade väntat mig. Hade väntat mig antingen förståelse eller hysteri men fick ingetdera.
Det känns som om dagarna sedan dess mest rullat på i vanlig ordning, utan något minnesvärt. Gråa dagar bland alla andra. Hunnit ha urinvägsinfektion, irrat runt en halv dag och lämnat pissprov på vårdcentralen för att få höra "drick mycket så går det över" och sedan blivit frisk igen. Fick hoppa över träningen i flera dagar på grund av det, sög lite men hände inget. Har haft en helg med alldeles för mycket godis, men inget ältande över det. Haft grymt svårt matteprov och fått mvg med stjärna på ett fysikprov. "Jag vill ha det där som exempel på hur man ska skriva uträkningar, du gör det snyggare än jag", sa min lärare och jag trodde inte mina öron, är helt säker på att fysiken står för sisådär 50% av min magkatarr. Har fnissat åt programmeringsskämt, köpt en vårjacka, bestämt mig för att spara ut håret för en gångs skull.
Treårsdag med pojkvännen igår dessutom, helt otroligt att han orkat med mig så länge, trots att vi precis haft en rätt jobbig period med mycket tjafs och sånt. Intressant att höra lite om mitt liv? Yeah, right.
tisdag 22 mars 2011
man kan alltid låtsas att man har ett liv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inspirerande blogg. Gillar dina recept!
SvaraRaderaGrattis på 3årsdagen förresten,
kram
sv: Jomen precis! Jag tänker ju i alla fall vara noggrannare med att äta mer regelbundet framöver, även om det kanske inte är i rätt proportioner. Jag tänker tex inte börja äta en massa kolhydrater fastän det är precis det jag borde föra in i kosten tydligen.
SvaraRaderaMen jo, jag önskar att jag kunde stå ut med att må dåligt istället för att hetsa bort obehagskänslan.
Hmm... Jag kanske överdrev liite då jag skrev det inlägget, just nu längtar jag inte alls till sommaren utan trivs på min utbildning. Jag förstår verkligen varför du känner som du gör dock och jag önskar att du kunde minska kraven på dig själv lite :)
SvaraRaderaJag läser till logoped, vilket som sagt är roligt. Alla ämnen vi kommer läsa är intressanta. Universitet är mycket enklare och skönare än gymnasiet (enligt mig, då).. På tentorna går det oftast bara att få Ig/G och ibland VG så den där betygshettsen finns inte på samma sätt, dessutom läser vi bara en kurs åt gången och behöver aldrig ladda upp för 10 prov i 10 olika ämnen på en vecka... Hua!
Under min gymnasieperiod mådde jag såå bra, allt bara flöt på. Jag vill inte ens försöka tänka på hur tufft det hade varit om jag mått dåligt eller haft grava äs då. Jag vet inte vart jag vill komma med allt mitt babbel, men... Din skolsittuation (och dina höga krav på dig själv) ger mig rysningar. Du verkar vara mycket jäkligt tuff ochstark som orkat ta dig så pass långt utan att gå i sönder tusen bitar...