Det känns som att jag inte har något att säga. Ingenting blir som jag vill, orden blir bara en enda röra. Har väl haft det helt okej det senaste, ska jag vara helt ärlig så vet jag inte. Registrerar inte vad som händer, det bara flyger förbi. Ingenting gör något intryck. Studsar av mig som om jag hade en sköld på mig.
06:40, vaknar upp till den bittra verkligheten. Vill skjuta det fula ansiktet som jag möter i spegeln, sömnmosigt och svullet. Vågen visar att jag gått upp två kilo exakt i helgen, 47,6 nu, ja, det var ju kul. Vidriga kossa. Visserligen ger vätska och tarminnehåll ett överflöd men det spelar ingen roll, siffrorna skriker åt mig och bitterheten sprids som en injektion i mitt blod.
Möter en sötsliskig doft av crossianter på busshållplatsen, äcklas. Vandrar i den grå dimman, väderprognosen ljög idag igen, fryser i min tunna vårjacka. Idag skulle jag nog frysa i vad som helst. Bitterheten lämnar ingen plats för värme, all kraft riktas inåt. Kan ju inte säga ångest, för det är ju inte det. Det är bara någon sorts ilska, frustration och en släng av ångest kombinerat. Mest hat. Vill gå till gymmet och svettas bort allt äckel, plågas lite, känna lugnet efteråt, hoppas att tarmarna kommer igång lite. Se kaloriräknaren dras uppåt, tiden som går så långsamt, känns som en evighet och ändå är det 20 minuter kvar.
Jävla måndagar.
måndag 4 april 2011
alltid exakt likadant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jäklar vilka stavfel jag hade på mitt förra inlägg... Vilken tur att du förstod vad jag ville ha sagt :P
SvaraRaderaJag tycker att universitet är lättare, men det beror nog på vad man läser och hur man är som person. Första tiden var lite klurig dock, men när man väl kommit in i allt och hittat sin studietaktik så rinner det bara på. Dessutom är det roligare att plugga än att jobba :) Hur känns det för dig nu? Inför studenten och så, eller gick du andra året?
Försök att inte bry dig för mycket om siffrorna på vågen... Hälften lär ändå försvinna innan du vet ordet av. Lättare sagt än gjort, jag vet.
Sv: Ja, exakt! Godis är det värsta. Går runt i affären från lösgodis, till glass, till choklad, till kakor, och försöker hitta något som jag är sådär extremt sugen på. Jag blir alltid nervös att de som jobbar där ska tycka det ser misstänkt ut att jag går runt så länge :P
SvaraRaderaSv: Gör det! Det är jätteroligt. Jag tänkte såhär; utbildningen är bara ett år, sedan är man konditor och kan börja jobba om man vill. Om man ångrar sig har man i alla fall haft roligt, och inte tagit flera års studielån till ingen nytta.
SvaraRaderaäven fast jag inte kommenterar ofta så vill jag ändå att du ska veta att jag bryr mig om dig. önskar att du hade det lättare och slapp all skit helt och hållet. och att du inte var så hård mot dig själv gällande press/skola.
SvaraRadera