Just nu är lättnaden jag upplever förbjuden. 6.3 km skogsrunda i morse på tom mage. Den är fortfarande tom. Det är så skönt... Darrar lite, njuter av solen. Bara en liten stund.
Känslorna är blandade. Det känns som att jag är tillbaka i verkligheten. Smaken av ketoner i munnen, skamset erkänner jag för mig själv att jag saknat den. Känner igen tankemönstret som dyker upp. Att det inte är någon fara. Farligt. Att hålla mig på rätt sida den hårfina gränsen är en utmaning. Men idag så skiter jag i det. I need this. Två kilo upp på lovet är inte okej.
Lagom motsägelsefullt gentemot förra inlägget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar