Det är väl nu det börjar. Vaknar med en molande värk i bröstet klockan nio, det känns som något klöser i en. Innanför skulderbladen. En timme senare, måste vända mig i sängen, nacken och kudden är blöta och kalla av tårar. En timme till, total kraftansträngning, sätter mig upp i sängen. Lägger mig igen, orkar inte, vill inte, gråter. Vill inte gå upp. Vill inte äta, vill ingenting. Mitt huvud är alldeles tungt och tårarna är slut. Det klöser fortfarande. Vill skriva av mig allt, alla känslor, men får inte ut ett ord rätt. En cigg och en kopp kaffe hade inte suttit fel, men jag orkar inte ens det. Jag orkar inte gå till gymmet. Jag orkar knappt smsa någon kompis, inte ens för att bli av med den akuta känslan av total ensamhet. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska ta mig till. Skolan börjar på tisdag igen, och då kan jag inte fly på något sätt. Måste vara fokuserad. Jag är så jävla rädd, för nu känns det verkligen som att jag tänjer på gränserna för vad jag orkar. Det här kommer bli den jobbigaste månaden i mitt liv.
söndag 24 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blir verkligen berörd av det du skriver. Livet är åh helvete alldeles för ofta. Hörru jag har läst allt du skrivit i din blogg, och du är verkligen inte ensam med det du känner. Borde du inte söka någon hjälp? det är faktiskt jätteskönt att bara prata av sig! Pratar du med någon tex kurator är finns det ju inga krav att gå upp i vikt eller liknande som det är som man söker vård.
SvaraRaderaJag tror att många läsare skulle kunna bolla lite tankar och funderingar via mail, vill du skriva av dig är det bara att säga till så skriver jag mailadress.
det kommer bättre tider, gymnasiet och skolan tror jag är det som sabbar mest. Tar själv studenten om ett par veckor och tror allt kommer bli bättre då i alla fall.
Ta hand om dig!
Tänker på dig. <3
SvaraRadera