lycka - en tillfällighet?

Det är svårt att greppa, att jag bara för sisådär en månad sedan kände att livet bara var en lång väntan, att allt var grått, tråkigt och meningslöst. Grubblade på varför jag ens fanns till, men fortsatte i samma dimma, en dimma av självhat och stress. Förändringen skedde så plötsligt. Jag mår bra nu, åtminstone bättre än jag trodde var möjligt. Bättre än på länge. Går igenom dagarna med ro i sinnet, leende, på sin höjd med en orolig känsla i bröstet. Visst krafsar den rastlös i bröstet titt som tätt, men det sänker inte ned mig, nu är jag stark nog att stå emot. Allt flyter på, skolan är snart slut, har börjat promenera nästan varenda dag - njuter av det och längtar efter det. Vågen visar återigen 45 kilo, jag är nöjd, ser ut som jag vill, är tillfreds med mig själv. Ja, för första gången på så länge jag kan minnas är jag nöjd med hur jag ser ut. Inte bara tillfälligt, inte bara när jag sminkat mig och fixat mig in i minsta detalj, utan nästan hela tiden. Det är en helt sjuk och ovan känsla att granska sig själv i spegeln och inte bara hitta fel. Jag hoppas att det räcker länge, att jag kan få må bra ett tag till. Jag hade ju hunnit glömma hur det kändes att skratta mellan gångerna, hunnit glömma hur det var att vara glad mer än två dagar i sträck.

Men den bittra sidan av mig finns kvar. Den sidan som jag försöker putta undan, den som säger att lyckan som upplevs nu är falsk, det är bara frihetens rus, det kommer inte räcka för evigt. Den ligger bara som ett lock över problemen, som fortfarande finns under ytan. Men nu är det så jag vill leva, jag vill ha lyckorusen. Nu kan jag leva som jag vill, och som det är nu så vill jag ha den tillfälliga lyckan, spänningen. Ett liv jag inte har kunnat utforska.

Helgerna är helgalna, längtar. Lever fullt ut, lever livet. I helgen var det fest igen, verkligen börjat festa ordentligt nu och det är så underbart. Att få låta spärrarna gå i dimman en stund, leka lite. Fick i fredags sällskap av samma söta pojke som förra veckan. Jag tycker om honom, men vill fortsätta partylivet lite till, man kan ju inte gärna gå in i ett nytt förhållande så tätt inpå det förra, och vad jag har förstått av honom vill inte han ha ett förhållande heller. Man får väl se vad som händer.