I. Shall. Not. Resume.

Med rätt detaljer kan man ändra en helhet. En liten promenad till affären för att köpa Cola Zero kan förvandlas till en vandring i det förflutna. Med sorgsna, mystiska gitarrslingor och avancerade melodier öppnas djupet. Djupet, som annars inte finns. Världen för mig har bara två och en halv dimension, för djupet finns visuellt, men inte känslomässigt. Avtrubbad, avskärmad, men ändå har hjärtat aldrig slagit så tydligt. Min verklighetsuppfattning har förändrats. Jag förstår verkligen ingenting. Längst in river ångesten, försiktigt suger den ut min glädje. Tankarna är bara metaforer. Jag tänker helt seriöst i metaforer. Hela tiden. Det är som om en sorts kreativitet uppenbarat sig, och jag vet inte vad jag ska göra av den. Jag vill bara skriva, men vet inte vart jag ska börja. Sammanhang? Det existerar inte i min värld.

För de flesta människor har siffror ingen betydelse. Min besatthet återkommer, jag trycker undan den. Vad som helst. Jag vill inte börja. Jävla kalorier, förföljer mig i huvudet, medvetet och omedvetet, pulsen ökar. Måste veta. Får inte veta. Måste veta. Får veta. Ångrar mig.

Vill egentligen radera vissa inlägg. Mina inlägg från när jag också levde i förnekelse. Men man ska inte glömma sina misstag, utan lära sig av dem. "En gång var jag också naiv".