Det svider i hela min kropp. River som små klor. Idag har inte en enda sak gått fel och jag hann till och med träna, inte ätit för mycket eller för lite men ändå så svider det inuti. Jag darrar, gränsen känns så nära men ändå så långt bort, och jag vet inte hur jag kommer reagera. Försöker ta en dag i taget. Sjuan är alldeles, alldeles för nära. Det är svårt. Jag ler, men inuti är jag så nära att rasa, så nära att det inte ens märks. Jag står vid ett stup, känner mig säkrare än vad jag är, minsta snedsteg och jag kommer falla. Igen.
Nu var det nästan exakt ett år sen. Nästan exakt ett år sen allt bara rasade, och jag tappade de där två första kilona som fick allt att rasa som ett jävla korthus.
tisdag 7 september 2010
det går bra och åt helvete. samtidigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du är så stark erika som har tagit dig så långt helt själv genom så mycket! du klarar det här för det blir inte bättre av att svälta, det bara fortsätter tills det inte funkar längre. kämpa på tjejen, du är så jävla stark, glöm inte det! styrkekramar<3
SvaraRaderatack :)<3
SvaraRaderaDenna gången kommer det inte rasa. Om det trots allt gör det så vet du hur man klättrar upp för du har gjort det innan.
SvaraRaderakram
Du klarar det <3 men du borde kanske gå till en kurator elller psykolog? Det är svårt att klara sig själv, vännen... Det vet du!
SvaraRaderaOch du skulle kunna väga 60 kg utan att se FET ut... Jag lovar... med din vikt och längd så är du fortfarande smal just nu, otroligt smal till och med... Kram på dig