Ändå är det så obegripligt svårt. Jag har känt mig konstig sedan igår. Det känns som om jag inte riktigt finns, som om jag går på automatik, men inte på samma sätt som förr. Jag kan fastna med blicken och försvinna in i tankarna, omedveten om vad som händer omkring mig. Det har varit så förr, men inte på samma sätt som förr. Nu är jag inte deprimerad, jag är bara fundersam. Innan var det som om jag bara försvann ner i all ångest. Nu vet jag inte. Tankarna är konstiga, de formuleras konstigt i mitt huvud. Vissa gånger är det som om jag tänker i poesi. Vad händer egentligen?
Det känns också som om min blogg är rätt meningslös nu, men jag vet bara inte vad jag ska skriva. Jag vet inte ens vilket håll det går åt. Om det går framåt eller inte. Jag känner att tvångsmässigheten börjar tillta smått igen. Har tvingats ut på på långa promenader av lilla fröken Ana trots att jag inte har överätit eller missat mitt schema. I vanliga fall älskar jag promenader, men inte när jag "måste", för då kan man inte njuta av dem.
måndag 26 april 2010
det verkar så enkelt vännen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sv: Idag känns det inte som att det går så bra längre, dålig dålig dag. Jag är 166 cm lång (/kort).
SvaraRaderaÅh, ta hand om dig! Din blogg är inte ett dugg meningslös, jag gillar dina uppdateringar och små ord om hur allt går för dig.
SvaraRaderaKramar
Tack! <3 Du har alltid så snälla kommentarer :)
SvaraRaderaTa hand om dig, kram
Sv: tack för tipsen! Får väl försöka sluta tugga så mkt tuggummi då:(
SvaraRaderasv : Tack ! <3 det känns skönt faktist. att få tillbaka livet kan man säga. att vara smalast är inte det viktigaste här i livet liktsom.. snarare hälsosam. <3
SvaraRaderaMaktlös var ordet ja, vad menar du med att du inte längre vet vad du strävar efter?
SvaraRaderaKramar
Åh, nej jag förstår precis hur du menar och känner. Jag trodde att du siktade på något mer konkret som du hade beslutsvåndor inför.
SvaraRaderaDu går gymnasiet eller hur? Vad läser du nu? :)
Kram