Jag undrar stilla... hur i HELVETE jag ska klara skolan. Min dag var minst sagt väldigt jobbig och väldigt konstig.
11.00 Gymnastiklektion. Går in i gympasalen, får kalla kårar längs ryggen. Hjärtklappning, börjar kallsvettas, darra och hyperventilera, helt utan anledning. Sätter mig ned och kan inte fokusera på någonting. Blir yr. Ångestattack i stort format på G - kroppsligt, men jag har inga jobbiga tankar. Lyckas leda bort det med hjälp av Nile och att arbeta stenhårt med engelskaläxan.
12:05 Väntar på bussen och har ont i magen som biverkning av ångesten, känner mig helt slutkörd och håller på att börja gråta. Lyckas lugna mig på bussen. Åker till biblioteket och lånar Mattillåtet.
17:30 Har varit och tränat, och har ätit middag. Mamma äter middag samtidigt. Hon klagar på att jag äter för lite och hennes portion är mindre än min. Känner mig mätt och äcklig efteråt men ignorerar det - min middag var typ 230 kcal, ingen fara.
18:00 Ska börja plugga, gör en kopp te. Pratar med mamma, kommer in på skolan, får panikstress över allt jag har att göra. Slutar med att jag skriker "JAG ORKAR INTE!" och går ner på mitt rum, slänger mig på sängen och gråter i fem minuter. Sätter mig vid datorn. Mamma kommer in, ger mig en 13g kexchoklad. Börjar plugga, känns bättre. Ignorerar den fulla känslan i magen - jag har inte ätit för mycket idag heller. Maten har gått bra idag. LUGN ERIKA.
21:00 Suttit med läxorna i tre timmar utan att komma någon vart och håller på att börja gråta var femte minut och så har det pågått sedan två timmar tillbaka. Satt nyss och skrattade åt mig själv för det och sen höll jag på att börja gråta. Igen.
Jag känner mig som ett psykfall. Det här är inte okej. Men det är bara för att jag har mens också, förvärrar ju humörsvängningarna än mer. Ja, jag har faktiskt mens trots min undervikt. Jag äter p-piller nu, det är därför; hade mensbortfall under min förra allvarliga period och då var mitt BMI ca 17,6. Knepigt.
onsdag 14 april 2010
hej fröken psykfall
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är precis lika labil och jag vet precis hur jobbigt det är, vad fan kan man göra då ångesten dyker upp? Att börja gråta och skrika är inte riktigt acceptabelt i skolan/på konsum/på promenaden etc. och att anad lugnt hjälper fan inte mycket.
SvaraRaderaTa hand om dig, kramar
Det där var en dag. Glöm den och hoppas att saker kommer lösa sig.
SvaraRaderakram
när man lever med ständig ångest över mat osv. kan minsta lilla psykiska påfrestelse verkligen sabba allt.
SvaraRaderamärkte det med min praktikplats, blev alldeles för mycket och kunde inte göra något annat än att tänka på praktiken.
bara åt och åt, kunde inte träna inte plugga.
jag gick in till min mentor i tisdags och skulle fråga om jag kunde byta praktik, men började gråta så nu får jag skippa praktiken helt ist!
sv: jag förstår att det måste vara jättesvårt. skolan i sig är ju sjukt jobbig och att då DESSUTOM ha en sjukdom att kämpa emot.. förstår att det tar energi. men som sagt det går åt rätt håll och det räcker med små små steg i taget.
SvaraRaderafunderar förresten verkligen på att beställa mattillåtet, har hört så himla mycket bra om den!
Evelina; Ja, det är verkligen så. Hoppas att det blir bättre med dig! <3
SvaraRadera