I natt var jag den ynkligaste personen i världen. Höfterna skaver mot madrassen och ångesten klöser i bröstet. Jag förtjänar inte er omtänksamhet.
onsdag 21 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Recept - matlagning
Om bloggen
Detta är ingen "pro-ana" blogg. För mig finns det inte ens något som heter pro-ana, det är bara förnekelsestadiet av ätstörningar.
I denna blogg skriver jag om mina tankar och känslor kring min ätstörning. Jag strävar efter att ta mig ur det här helvetet, något jag kommit långt med, och jag hoppas att jag kan hjälpa någon annan som kanske befinner sig i samma sits som jag gjort.
Dock är mitt mål absolut inte att få andra att svälta sig själva - jag vill inte att någon ska hamna där jag var. Läs och reflektera, men vad ni än gör. Bli inte som mig.
Ätstörd
Fick ätstörningar första gången hösten 2007, 14 år, vägde då som minst 44,4 kg (BMI 17,7), tillfrisknade smått "av mig själv" framåt våren 08, i samma veva som jag blev tillsammans med en kille (som jag kom att vara tillsammans med i 3 år.)
Efter denna förbättring låg min ätstörning i någon sorts dvala; kunde leva normalt, äta normalt, vägde mellan 47-49 kg. Kunde få kortare perioder då jag föll tillbaka, men det hann aldrig utvecklas till "the real deal" igen. Tankarna fanns dock alltid där, var viktfixerad men inte extremt.
Fram tills hösten 2009, runt oktober, då föll jag totalt ner i träsket igen. Det började med att jag tappade 2 kg på en vecka eftersom jag tappade aptiten och sen varken ville eller kunde jag börja äta som vanligt. Det blev bara värre och värre, maten styrde mitt liv helt och hållet och alla tankar kretsade kring kalorier, räknade slaviskt. Vändpunkten kom i mars, då jag vägde 42 kg (BMI 16,2) och bestämde mig för att förändra.
Lite mer om min "historia" kan du läsa i detta inlägg.
Leta & hitta
Bloggarkiv
-
▼
2010
(191)
-
▼
april
(18)
- my own war is tearing me apart
- det verkar så enkelt vännen
- still no difference.
- munchies munchies
- in order to succeed, you need to fail
- vacker musik
- nya perspektiv.
- hej fröken psykfall
- jag klarade det.
- nystart på riktigt.
- boktips
- välkommen tillbaka, ångest
- andas ut, det är ingen fara
- fullständigt kaos.
- att somna och vakna med en känsla av hopplöshet
- vi kan väl vänta tills i morgon
- spelar ingen roll om du faller, bara du reser dig ...
- fröken svullo
-
▼
april
(18)
Etiketter
- bilder på mig (6)
- bra tider (51)
- dåliga tider (63)
- en gång var jag också naiv (13)
- fakta (10)
- filosoferande (26)
- framsteg (27)
- framtteg (1)
- intag (4)
- kaos (39)
- recept (9)
- tillbakablickar (2)
- tips (13)
- vikt (15)
Erika, omtänksamhet förtjänar alla. Speciellt du. Det låter fånigt, men ingen förtjänar det där, ingen.
SvaraRaderaÅh, det finns nog ingenting som du inte förtjänar... Jag tänker på det du skrev till mig för inte så länge sedan: man måste kämpa sig igenom de dåliga dagarna för de bra gör det värt mödan :)
SvaraRaderaTa hand om dig, kramar
du förtjänar all omtänksamhet som finns!
SvaraRaderadu är jättestark och duktig.
och det är ingen som skulle skriva sånt om de inte menar det, sådeså!
Håller tummarna för dig.
Åh, tack <3 Men du har helt rätt, det kommer alltid bättre dagar och desto sämre en dag är, desto större är chansen för att nästa ska bli bättre. :)
SvaraRaderaJag insåg att min förra kommentaren lätt kan misstolkas, där siktade jag på omtänksamhet och det är klart du förtjänar det! Ditt sätt att skriva berör verkligen! Däremot förtjänar du inte att må som du gör.
Kramar
Du förtjänar den!!!
SvaraRaderaÄlskade VAR STARK!
SvaraRaderaSv; Okej. Men jag vill inte bli större! Inte ens på de "rätta ställerna", fett är fett. Får se hur jag gör. Tack.
Tack för tipset, men eftersom jag är vegetarian blir jag inte särskilt förtjust när det stod "blodprotein från nöt och fläsk" EUH.
SvaraRaderaMen tack ialla fall :)
Du förtjänar all omtänksamhet i världen!
SvaraRaderaDet finns stunder man känner sig precis som du beskriver... men det är bara stunder, de går över, förr eller senare går det över. Det känns skitsvårt men va stark, tänk framåt, det blir så mycket lättare då.
Jag hoppas att det var bättre inatt och att du får sova sött som ett litet barn även ikväll.
Kärlek ♥
<3
SvaraRadera