Jag kunde inte låta bli att väga mig och jag vägde 44 kg - fattar ni, två kilo på en vecka? Min första tanke var; "Nej, det här går inte" men så såg jag mig i spegeln. Eftersom att jag skulle behöva överäta 15000 kalorier för att gå upp 2 kilo i vikt så var det mest vatten, alltså har jag inte gått upp fullt så mycket egentligen. Jag såg att min bröstkorg inte såg fullt lika benig ut som innan - bara ett uns slätare, och det var fint. Precis som jag lovat mig själv så åkte jag till stan och shoppade. Ren lycka. Allt satt så jävla mycket bättre än sist trots att det inte handlar om många gram extra fett jag har fått. Det peppade verkligen upp mig. Tack för alla era kommentarer också. Ni får mig att vilja fortsätta kämpa!
söndag 11 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är stolt över dig och glad för din skull! <3
SvaraRaderaFAN VAD HÄRLIGT ATT HÖRA! Att du klarade det, i alla fall nästan. Och väger man sådär lite så, se det från en åtomstående, det gör jag när allting känns som värst, ÄR MAN INTE TJOCK - tror du folk tycker du är äcklig för att du är för stor? Snarare för liten. Fortsätta kämpa. Det är det enda jag kan säga.
SvaraRaderaGillar också att du som jag ser proana som förnekelsestadiet. Vissa är dock bara för sjuka för att någonsin komma ur det.