torsdag 15 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Recept - matlagning
Om bloggen
Detta är ingen "pro-ana" blogg. För mig finns det inte ens något som heter pro-ana, det är bara förnekelsestadiet av ätstörningar.
I denna blogg skriver jag om mina tankar och känslor kring min ätstörning. Jag strävar efter att ta mig ur det här helvetet, något jag kommit långt med, och jag hoppas att jag kan hjälpa någon annan som kanske befinner sig i samma sits som jag gjort.
Dock är mitt mål absolut inte att få andra att svälta sig själva - jag vill inte att någon ska hamna där jag var. Läs och reflektera, men vad ni än gör. Bli inte som mig.
Ätstörd
Fick ätstörningar första gången hösten 2007, 14 år, vägde då som minst 44,4 kg (BMI 17,7), tillfrisknade smått "av mig själv" framåt våren 08, i samma veva som jag blev tillsammans med en kille (som jag kom att vara tillsammans med i 3 år.)
Efter denna förbättring låg min ätstörning i någon sorts dvala; kunde leva normalt, äta normalt, vägde mellan 47-49 kg. Kunde få kortare perioder då jag föll tillbaka, men det hann aldrig utvecklas till "the real deal" igen. Tankarna fanns dock alltid där, var viktfixerad men inte extremt.
Fram tills hösten 2009, runt oktober, då föll jag totalt ner i träsket igen. Det började med att jag tappade 2 kg på en vecka eftersom jag tappade aptiten och sen varken ville eller kunde jag börja äta som vanligt. Det blev bara värre och värre, maten styrde mitt liv helt och hållet och alla tankar kretsade kring kalorier, räknade slaviskt. Vändpunkten kom i mars, då jag vägde 42 kg (BMI 16,2) och bestämde mig för att förändra.
Lite mer om min "historia" kan du läsa i detta inlägg.
Leta & hitta
Bloggarkiv
-
▼
2010
(191)
-
▼
april
(18)
- my own war is tearing me apart
- det verkar så enkelt vännen
- still no difference.
- munchies munchies
- in order to succeed, you need to fail
- vacker musik
- nya perspektiv.
- hej fröken psykfall
- jag klarade det.
- nystart på riktigt.
- boktips
- välkommen tillbaka, ångest
- andas ut, det är ingen fara
- fullständigt kaos.
- att somna och vakna med en känsla av hopplöshet
- vi kan väl vänta tills i morgon
- spelar ingen roll om du faller, bara du reser dig ...
- fröken svullo
-
▼
april
(18)
Etiketter
- bilder på mig (6)
- bra tider (51)
- dåliga tider (63)
- en gång var jag också naiv (13)
- fakta (10)
- filosoferande (26)
- framsteg (27)
- framtteg (1)
- intag (4)
- kaos (39)
- recept (9)
- tillbakablickar (2)
- tips (13)
- vikt (15)
Har du läst boken? Är den bra?
SvaraRaderaPrecis! De fysiska anledningarna är det nog lite skillnader på mellan våra ätstörnings-varianter men för att få den negativa cykeln att spinna behövs alla tre delarna. Det ena leder till det andra. Konstigt att jag inte förstått det tidigare..
SvaraRaderaKramar
sv: tack ! och tack för boktipset <3
SvaraRaderasv: Okej. skönt att du har det så i alla fall. då är du socia. Jag känner mig som den osocialaste i världen eftersom jag får så jäkla svårt att prata när jag umgås med nytt folk. Skit jobbigt är det. Det tar liktsom bara stopp. :S ... <3
SvaraRaderasv: Mmm. tänk dig då att ha det så varje gång med nytt folk.. inte kul kan jag lova ! <3 Hoppas din dag blir bra !
SvaraRaderaHaha ja det låter crazy..
SvaraRaderaHar du läst boken? Isåfall är den bra? :)
Jag ska definitivt köpa den när jag är i en bokhandel! :)
SvaraRaderaGissar att boken är bra eftersom du inte bloggar lika mycket som du brukar? Tihi det är nääästan så att jag funderar på att köpa den! :)
SvaraRaderasv: haha vill så gärna tro att du är helt uppslukad av boken så att det inte finns något annat i dina tankar just nu! :)
SvaraRaderaAha okej okej..
SvaraRaderasv; Tack så mycket, och detsamma! :)
SvaraRaderaSv: Mjo men när man har vilat så länge utan att det märks resultat känns det lite omotiverande att vila ännu mer. Men jag tog iallafall bara en cykeltur idag, så får jag vänta mer träningen några dar till :)
SvaraRaderaFörresten, tack för tipset om att tugga ordentligt! Jag kan faktiskt tänka mig att det hjälper, för när man inte tuggar ordentligt känns det ju som att man slänger i sig maten (även om jag äter rätt långsamt), och det är ju otroligt obehagligt. Så jag ska testa det!
SvaraRadera