att avdramatisera maten, del 2

I del 1 gick jag igenom bakgrunden. Nu är det dags att ta det praktiska. Det är här det svåra börjar. Det tog mig väl ett par månader att gå från insikt till handling. Första steget är trots allt att inse att det inte håller. Det är trots allt så mycket lättare att tänka sig att; "Ja, men nu börjar jag äta mer normalt" från en dag till en annan, och sedan förvänta sig att inte möta någon ångest på vägen. Det funkar inte så, trots att det dyker upp några sådana dagar då och då, när man faktiskt inte bryr sig. Dessa oaser av kontrollbehovsfrihet återkommer allt oftare, och man blir mer tillfreds. Det är verkligen en underbar känsla och inget man bör vara rädd för. Tar man det i sin egen takt så kommer man inte obehärskat gå upp i vikt. Jag började styrketräna mer seriöst i samband med detta vilket har resulterar i viktuppgång mestadels av muskler. Kan tilläggas att det tog mig nästan tre månader att "behålla" ett kilos viktuppgång - men det kilot ville jag gå upp. Efter det började jag styrketräna, och därför gick jag upp 2 kg till.

Mina första tre steg

• 1. Äta regelbundet. Det var verkligen ett under. I början så räknade jag fortfarande kalorier - jag vågade inte annat - och åt ungefär som vanligt, dvs samma kaloriintag. Jag planerade in att jag åt frukost, lunch i skolan(riktigt tufft, blev mest sallad i början), ett mellanmål, en middag, och något på kvällen. Genom att inte hoppa över måltider så slapp jag bli så himla sugen och förlamande hungrig jämt. Dessutom minskar sötsuget när man vet att man får äta flera gånger om dagen.
• 2. Tugga maten ordentligt. När jag läste om detta i Mattillåtet kändes det så dumt. För hur kan tuggandet påverka? Jo, genom att tugga ordentligt så hinner man känna när man börjar bli mätt. För hur många gånger har man inte drabbats av känslan av att man är hur mätt som helst (som om man ätit en elefant) när man bara ätit en liten portion med sallad, för att sedan bli hungrig igen efter en timme? Genom att tugga ordentligt och inte svälja för dåligt tuggad mat slipper man den känslan.
• 3. Lyssna på suget. Varför blir man helt plötsligt, utan förvarning, brutalt sugen på till exempel choklad på kvällen ibland? Kroppen signalerar genom sug när något fattas. Det är därför chokladcravings inte kan dödas genom att man dricker te. Är man sugen på choklad är det något i chokladen man behöver. Det är inte ett tecken på att man är "svag" eller "har brist på kontroll". Försök våga ge efter för suget. För min del, när jag åt regelbundet, så räckte det faktiskt med lite av det jag var sugen på för att stilla suget. Ingen hets här inte. Ta det försiktigt och få kroppen att inse att den inte behöver hetsa för att få det den behöver. Hets är trots allt en överlevnadsinstinkt från början, och det handlar inte bara om kontroll som man kan tro.