det gör inget, sa du

Den här helgen har verkligen varit helt galen. Har aldrig varit med om något liknande. Var på fest i fredags och det var hur kul som helst, verkligen en sådan där perfekt fest där allt klickar och alla har roligt. Det var skönt folk, inga bekymmer alls, bara gick runt och njöt av livet. Åt cheese ballz och korv med bröd och brydde mig inte ett dugg. Byggde en rutschkana i en vindstrappa, sov på en madrass gjord av stolsdynor och ett täcke. Vinden var iskall, men jag frös inte. Låg vaken nästan hela natten, bara njöt av glädjen som kom från ingenstans. Lyssnade på de andras små snarkningar, fnissade för mig själv. Drömde och var vaken samtidigt. Ångesten kittlade trots allt längst in, som den brukar, men på något underligt vis så var den inte jobbig, den bara försvann i all glädje. Bara levde i nuet, passade på att uppleva medan jag kunde. Glädje som man bara kan få av rätt sorts vänner vid rätt tillfälle. Log och blundade, drömde verkliga drömmar, sådär så att man inte riktigt vet om man är vaken eller inte. Värme, hjärtslag och len hud. Drömde mig bort. Festen somnade långsamt in. 07:34 var det helt tyst.

Dagen efter var inte lika rolig. Vet inte hur det hände men det började redan på morgonen, hann knappt gå upp förrän jag var tvungen att spy. Äckligt, smakade seg mint. (Blev bjuden på det innan jag gick och lade mig, riktigt äckligt.) Kom upp, hela huvudet snurrade, allt bara snurrade. Tänk er den värsta bakfyllan någonsin, gånger tusen. Fick i mig en sked vaniljyoghurt, spydde. Väntade lite, drack vatten, fick ned lite till vaniljyoghurt, spydde. Väntade på bussen tillbaka till stan med mina kompisar, spydde vatten. På bussen, spydde galla, blev kallad "jävla luffare" av några äckliga fjortisbonnekillar som lyssnade på Shakira i sina jättetuffa iPhones. Undrar hur många kor de fick sälja för att ha råd med den? Började gråta när mamma hämtade mig i bilen, grät av skam och av alla intryck, allt bara lossnade, grät i säkert en timme. Kände mig så miserabel. Pappa kramade om mig när jag kom hem. Bara en sådan sak gjorde en lite gladare i själen. En enkel gest kan betyda så mycket.

Hela dagen gick i samma anda, kunde inte behålla någon mat, spydde femton gånger totalt. Nog för att jag brukar må dåligt när jag är bakfull, men inte så dåligt. Men vad gör man. Vaknade med världens huvudvärk i morse, vätskebrist, saltbrist och jag vet inte hur många brister man får på en dag utan mat. En halv deciliter yoghurt, en stund sömn till och sedan fick jag nystekta plättar till frukost. Måste erkänna att jag fortfarande är helt seg i huvudet. Snart blir det dags att avrunda helgen med att titta på skräckfilmer med världens bästa pojkvän. Life's good.