att avdramatisera maten, del 3

De första tre stegen gick fort för mig. Eftersom att jag fortfarande hade "tryggheten" i kaloriräknadet så var det inte så jobbigt. Jag behövde bara få mer strukturerade vanor. Jag har alltid varit en rutinmänniska och oregelbundenhet är riktigt kasst för mig. Genom att strukturera dagarna lite bättre så slapp jag att gå och lägga mig hungrig och ligga och drömma om mat, längta efter frukosten. Sitta inne och leta recept i timmar. Hur sjukt är inte det? Jag var så äckligt besatt av mat. Inte konstigt egentligen, hjärnan är inställd på överlevnad, så mat gick inte ur mina tankar en enda sekund.

Det smärre problemet som uppkom nu var att jag fastnade i tiderna. Jag skulle äta mellanmål mellan två och tre, inte tidigare, inte senare. Middag absolut tidigast klockan fem, oavsett om jag var utsvulten klockan halv fem. Det är viktigt att man inte fastnar där utan att man tillåter tiderna att flyttas lite, men inte för mycket. Detta är för att man måste lära sig att lyssna på sina signaler. Är jag hungrig betyder det att energin är slut och jag behöver fylla på.

Steg 4-6

• 4. Sätt upp ett mål för varje vecka. Utmana dig själv. Har du inte ätit ost på mackan på månader, eller verkligen velat testa en sorts godis men inte vågat? Ha då något sådant som mål. Till exempel att denna veckan ska jag dricka minst ett glas mjölk eller denna veckan ska jag våga köpa en kexchoklad. Med tiden kan du sätta djärvare mål och inse att det inte är så farligt. Mängden behöver ju inte vara stor, kaloriskillnaden måste inte bli stor, grejen är att man gör det och faktiskt vågar.
• 5. Ät varierat. Det finns en viss trygghet i att äta samma mat ofta, men det är inte bra. Genom att äta olika sorters mat får man i sig alla näringsämnen man behöver och behöver då inte drabbas av sug. Se det som en chans att testa en massa nya smaker, vid det här laget kommer det inte vara lika jobbigt. Det är en utmaning, men det lönar sig!
  
• 6. Släpp på kalorierna. Detta steget var det absolut svåraste för mig men också det viktigaste. Kalorierna var min fälla, det som kontrollerade mitt liv. Jag höll stenkoll, skrev ned kalorierna varje dag så att jag inte behövde räkna om hela tiden. Jag började med att bara räkna kalorier måltid för måltid - och inte räkna totala kaloriintaget. Efter det släppte jag allt mer på räknandet. Långsamt och gradvis. Visst känner jag fortfarande behovet att räkna vissa saker men jag tänker inte alls lika mycket på det idag.

Här är jag idag. Jag vågar numera äta onyttig mat ibland, jag kan också äta pizza och kebab med mina kompisar, jag vågar äta mat ute utan att jag måste veta exakta kalorier. Jag kan äta middag med mina föräldrar även om jag inte vet exakt vad maten innehåller. Jag vågar smaka en bit om mamma har bakat bröd, även om det inte är "dags för" kvällsmat än eller om det är "för sent". Men perfekt är det inte, jag kan fortfarande inte köpa fika på caféer, det är alldeles för mycket. Jag kan inte köpa naturgodis eller lösgodis utan planering, eller utan att drabbas av extrem beslutsångest, panik och kallsvettningar (det tar mig jättelång tid att överväga vad jag ska ta och inte, är rädd att det ska bli för mycket i påsen). Jag kan inte äta för mycket kolhydrater till middagen eller lunchen. Men det spelar ingen roll. Jag har kommit så mycket längre, jag behöver inte förgås av ångest om jag ätit för mycket en dag. Mer om det tar jag upp i nästa del.