Om det bara höll i sig. En liten, liten stund längre.
Mitt huvud är så långsamt nu. För långsamt för stress.
För långsamt för ångest. Allt är tyst. Fridfullt.
lördag 2 oktober 2010
morgonen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Recept - matlagning
Om bloggen
Detta är ingen "pro-ana" blogg. För mig finns det inte ens något som heter pro-ana, det är bara förnekelsestadiet av ätstörningar.
I denna blogg skriver jag om mina tankar och känslor kring min ätstörning. Jag strävar efter att ta mig ur det här helvetet, något jag kommit långt med, och jag hoppas att jag kan hjälpa någon annan som kanske befinner sig i samma sits som jag gjort.
Dock är mitt mål absolut inte att få andra att svälta sig själva - jag vill inte att någon ska hamna där jag var. Läs och reflektera, men vad ni än gör. Bli inte som mig.
Ätstörd
Fick ätstörningar första gången hösten 2007, 14 år, vägde då som minst 44,4 kg (BMI 17,7), tillfrisknade smått "av mig själv" framåt våren 08, i samma veva som jag blev tillsammans med en kille (som jag kom att vara tillsammans med i 3 år.)
Efter denna förbättring låg min ätstörning i någon sorts dvala; kunde leva normalt, äta normalt, vägde mellan 47-49 kg. Kunde få kortare perioder då jag föll tillbaka, men det hann aldrig utvecklas till "the real deal" igen. Tankarna fanns dock alltid där, var viktfixerad men inte extremt.
Fram tills hösten 2009, runt oktober, då föll jag totalt ner i träsket igen. Det började med att jag tappade 2 kg på en vecka eftersom jag tappade aptiten och sen varken ville eller kunde jag börja äta som vanligt. Det blev bara värre och värre, maten styrde mitt liv helt och hållet och alla tankar kretsade kring kalorier, räknade slaviskt. Vändpunkten kom i mars, då jag vägde 42 kg (BMI 16,2) och bestämde mig för att förändra.
Lite mer om min "historia" kan du läsa i detta inlägg.
Leta & hitta
Bloggarkiv
-
▼
2010
(191)
-
▼
oktober
(14)
- det gör inget, sa du
- impossible made possible
- fuck the system
- helvete. helvete. helvete.
- ...kanske?
- då och nu: 42 & 45 kg. sörjer inte förändringen di...
- att leva i nuet
- despair
- att avdramatisera maten, del 3
- att avdramatisera maten, del 2
- att avdramatisera maten, del 1
- egentligen.
- fascinerande kontraster
- morgonen
-
▼
oktober
(14)
Etiketter
- bilder på mig (6)
- bra tider (51)
- dåliga tider (63)
- en gång var jag också naiv (13)
- fakta (10)
- filosoferande (26)
- framsteg (27)
- framtteg (1)
- intag (4)
- kaos (39)
- recept (9)
- tillbakablickar (2)
- tips (13)
- vikt (15)
Länkar
Boktips
vill bara att du ska veta att det där är vääldigt för smalt! styrkekramar<3
SvaraRadera<3
SvaraRaderasv: vad bra! :) man förstår ju att det är jobbigt för honom också, för att han älskar dig och vill att du ska må bra. men förhoppningsvis förstår han att det inte är hans fel.. :):)
SvaraRaderaja men bra! kroppen mår bäst av att äta regelbundet och man får inget överdrivet sötsug/hetssug. även fast man äter väldigt lite :/ <3
sv: men det är ju jättebra att du äter :) och äter man regelbundet så tar kroppen hand om allt ändå och använder maten som energi. du är jätteduktig!!
SvaraRaderajo men skolmat har alltid varit läskigt haha, eller iallafall inte gott ;) men då kan du ju kompensera med något gott till mellis? :D
sv: jaha :/men då kan du ju lämna lite och äta det du känner dig trygg med. det är ju bra att du överhuvudtaget äter :)
SvaraRaderaÅh, kämpa på gumman. Du klarar det. Man har sina upp och nedgångar, så det får man räkna med. Men vi båda vet att du klarar det. Jag hoppas verkligen på dig och om det finns något som jag skulle kunna hjälpa till med, så säg till.
SvaraRaderakram<3
du är stark.
SvaraRadera& ärlig.
sv: men det är ju jättebra :) nej precis, man måste prioritera skolan OCH sitt välmående och man mår inte bra utan mat. jag tycker du är jätteduktig!
SvaraRaderaLåt inte kärleken rinna ut. Det är det som lyfter dig.
SvaraRaderaKämpa för dig och honom. Jag vet hur mycket han betyder.
sv: tack själv<3
SvaraRaderahoppas du får en underbar dag och att skolmaten är riiiktigt god idag :)