att leva i nuet

Vi är alla så små, ändå är alla känslor och intryck så stora.
Trots att det gått flera år är såren fortfarande färska.
Precis som kvinnan längre ned på gatan, hon har haft ett sår
på benet i säkert tjugo år nu, och det vill aldrig riktigt läka.
Ett medicinskt fenomen. Gäller det för sår i själen också?

Insikten är väl invand vid det här laget. vet så väl, att inget är evigt.
Men det förändrar ingenting, för tomheten dröjer sig kvar,
trots att jag vet att det var förlorat för många år sedan.
Förstår inte att jag inte kan njuta av de minnen jag har,
istället för att bara sakna, sakna, sakna. Allt har det fallit
i glömska, och kommer att stanna där. Ska det vara så svårt?
Ingenting kommer bli som förr, tiden kan inte stanna,
och man kan inte låtsas leva i nuet när man är i det förflutna.