tisdag 23 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Detta är ingen "pro-ana" blogg. För mig finns det inte ens något som heter pro-ana, det är bara förnekelsestadiet av ätstörningar.
I denna blogg skriver jag om mina tankar och känslor kring min ätstörning. Jag strävar efter att ta mig ur det här helvetet, något jag kommit långt med, och jag hoppas att jag kan hjälpa någon annan som kanske befinner sig i samma sits som jag gjort.
Dock är mitt mål absolut inte att få andra att svälta sig själva - jag vill inte att någon ska hamna där jag var. Läs och reflektera, men vad ni än gör. Bli inte som mig.
Fick ätstörningar första gången hösten 2007, 14 år, vägde då som minst 44,4 kg (BMI 17,7), tillfrisknade smått "av mig själv" framåt våren 08, i samma veva som jag blev tillsammans med en kille (som jag kom att vara tillsammans med i 3 år.)
Efter denna förbättring låg min ätstörning i någon sorts dvala; kunde leva normalt, äta normalt, vägde mellan 47-49 kg. Kunde få kortare perioder då jag föll tillbaka, men det hann aldrig utvecklas till "the real deal" igen. Tankarna fanns dock alltid där, var viktfixerad men inte extremt.
Fram tills hösten 2009, runt oktober, då föll jag totalt ner i träsket igen. Det började med att jag tappade 2 kg på en vecka eftersom jag tappade aptiten och sen varken ville eller kunde jag börja äta som vanligt. Det blev bara värre och värre, maten styrde mitt liv helt och hållet och alla tankar kretsade kring kalorier, räknade slaviskt. Vändpunkten kom i mars, då jag vägde 42 kg (BMI 16,2) och bestämde mig för att förändra.
Lite mer om min "historia" kan du läsa i detta inlägg.
Hej Erika!
SvaraRaderaJag vet att jag har ett jättestört förhållande till mat, och att det smartaste är att äta normalt och bara träna lagomt så håller man en sund vikt. Jag vet det här, ändå är jag alldeles för jävla korkad för att leva så.
Jag försöker äta, jag gör verkligen det. Och jag kan äta, det är bara när jag har ätit som allt blir så överjävligt jobbigt. Jag får sådana jävla ångestattacker och vill bara dö, 400 kcal är ingenting alls. Egentligen.
Det är bara det att jag i mina ögon sväller 4 klädstorlekar i spegeln efter att ha ätit 400 kcal.
Jag förstår om du tycker att jag är tragisk, men jag uppmuntrar inte andra att vara Ana, jag försöker bli bättre men jag tror att du började läsa min blogg precis nu när jag mår som sämst. Och då går maten så otroligt mycket sämre, jag orkar som inte kämpa.
Förlåt för långt svar, det var roligt att du orkade lämna en kommentar hos mig! Jag tycker inte alls att du är hård, det du säger är helt sant och jag försöker verkligen.
Kram på Dig!
/Proanaslave.blogg.se
Vad gott det ser ut! Hur mår du? Var ett tag sen du skrev något här... ♥
SvaraRaderaSv: det tycker jag också är skumt, men alla hemsidor säger olika så jag vet inte vad jag ska gå efter. En del säger att normalvikt ligger mellan BMI 19 och 25, en del säger 18 och 23. En del säger att anorektisk vikt ligger på BMI under 18, just denna website säger att BMI 17.5 är normalt. Jag vet inte vad man ska gå efter.
SvaraRadera