en måndag bland alla andra

Måndag morgon. Vaknar upp med pulserande käft för femte dagen i rad, underbara tandställning som ska hemsöka mig i två år framöver. Ser mig i spegeln med svart blick och hatar det jag ser. Fan, jag skulle ju inte väga mig idag, men upp ändå, kan inte låta bli och den sista siffran hånar mig och jaha, där gick jag upp nästan två kilo på en helg, och hur fan gick det till? Karma's a bitch tänker en del av mig, för att jag inte tränade i lördags men jag tränade ju på söndagen istället, ganska mycket till och med... och jag vet att såna där plötsliga viktuppgångar försvinner lika fort men det spelar ingen roll. Det räcker, och det är så äckligt, jävla tröttsamt. Ungefär lika tröttsamt som tandvärk och skavsår.