Förvirring och separationsångest

Tyngd. Att vara tung inuti. Det är precis vad jag är nu, samt smått förvirrad över diverse olika saker. Mitt hjärta slår för hårt. Strupen känns tjock, och jag känner mig alldeles, alldeles matt. Veckan framför mig kommer vara ett helvete, jag är helt säker på att jag kommer få magsår. Fyra, kanske till och med FEM prov. På en vecka. Jag tål noll stress, fem minuter stress och jag har ont i magen hela dagen. Skjut mig.

Förvirringsmoment för tillfället;

Nummer ett. Förra helgen vägde jag strax under 47 kilo. Igår vägde jag prick 44. PRICK. Så lite har jag inte vägt på länge, och ändå har jag inte gjort någonting - faktiskt bara tränat en enda gång. Inte ens tränat i helgen, och jag bryr mig inte ens. Skönt.

Nummer två. Jag flätade ur mina dreads idag som jag haft i en månad. Det tog sex timmar. Det slutade med att jag grät framför spegeln av separationsångest, och nu, fyra timmar senare, är mitt hjärta fortfarande tungt trots att jag ska fläta i dem på fredag igen. Är jag sjuk i huvudet?

Nummer tre. Jag var på fest igår. Eller ja, fest och fest. Eftersom en tjej druckit hembränt och däckat på lägenhetens enda toalett fick man gå ut och kissa (i femton minusgrader) och när jag skulle gå ut mötte jag en kompis. Han hade hittat min blogg. Jag skämdes, och jag vet vem den skyldige är. Undrar om personen i fråga fattar det?

Nummer fyra. En annan tjej på festen som jag känner ytligt kom fram till mig och sa "Du är så smaal!" och sedan fick jag veta att hon haft ätstörningar och grejer. Vi diskuterade lite om det och så, men jag fattar verkligen inte hur hon kunde vara avundsjuk på mig.

Den summerade nummer fem: HUR kan jag vara så smal som de säger och inte se det själv?