Trött och frusen, precis hela tiden. Jag fryser nästan lika mycket som förra vintern, men med typ fyra kilo mer fläsk på kroppen. Hjälper det? Inte mycket. Trodde nästan att jag hade feber i morse, har dragit på mig en liten mesförkylning som inte riktigt bryter ut, och tänkte att den kanske var anledningen till att jag var yr under hela andra lektionen. Maten berodde det inte på, frukosten är det jag lägger mest krut på. Så jag satt där, med den ordinära ångestklumpen i halsen för att fysik är så jävla jobbigt och du är sämst på det.
Med samma fläsk sitter jag på en annan plats, framför datorn, med en annan ångest. Min motivation har försvunnit någonstans. Tränar så dåligt, för jag pallar helt enkelt inte. Tanken på att ställa sig på crosstrainern och plågas för att bränna ett antal kalorier lockar inte och jag känner bara förakt mot mig själv. Varför är jag så jävla lat? Sitter här med mina tre lager tröjor, raggsockar och en fleecefilt, borde träna, men vill inte, orkar inte. Vet redan hur det kommer sluta. Förmodligen. Ångestklumpen sitter fint på samma plats som i morse och suger ut allt vad koncentration heter. Jag är så jävla trött. Trött på att frysa, trött på att vara trött, trött på alla måsten, trött på alla krav, trött på all rädsla, trött på mig själv. Jag är så trött, så trött, så jävla äckeltrött på att vara dålig.
måndag 22 november 2010
trötthet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
sv: oj. blev helt ställd av din fråga.
SvaraRaderajag vet faktiskt inte, jag tänker inte så mycket på det. jag antar att jag ÄR ensam, men jag hinner inte riktigt tänka att jag är det för för mig är det bara sjukt jobbigt att vara bland folk. när jag åker till skolan lämnar jag huset med en klump i magen, när jag kommer hem känner jag en lättnad även fast jag har andra problem som väntar.
men jag får nog min dos av människor ändå, för när jag är i skolan så är jag social mot vissa utvalda och det räcker väl, men hör de av sig efter skoltid känns det obehagligt liksom. så.. eh jag vet inte, känner mig bara ensam om nätterna för att jag saknar någon, men hade jag aldrig träffat honom hade jag nog inte känt det alls.
och jag vet att det inte är en lösning på dina problem men jag tror att hösten också kan ha en del i att vi mår dåligt. man blir omotiverad, deppig och trött utan solljus. jag lever bara på somrarna och våren, resten av året går jag runt som i en dvala och tror att ingenting någonsin kommer kännas bra igen. ta hand om dig! må bra snart.
Varför ska du träna om du inte vill det? Alltså jag förstår ju hur du känner, men egentligen, de flesta tränar när de orkar, har tid och framför allt lust. Vad gör det om du låter bli att träna ett tag? Motivationen kommer säkert tillbaks, men kanske inte av att man tvingar sig att träna fast man inte vill.
SvaraRaderaDu ÄR inte dålig. Jag känner igen mig väldigt mycket i de sista raderna. Men alla känner sig dåliga, för ingen är bra på allt, ingen orkar allt, eller tycker att allt är enkelt och roligt.