Fan. Fan. Fan. Fan. Ångest. Känner mig så jävla äcklig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Gått upp plötsligt och alldeles för mycket. Kände förut, blev taggad på att gå ned i vikt. En känsla jag inte haft för länge, och den är farlig. Har gett efter lite för mycket nu under lovet. Väntat lite för länge med frukost, ätit lite mindre. För att få det där lugnet. Jag måste lyda nu, jag kan inte se ut såhär, kan inte väga såhär mycket. Äckel. Kommer säkert kännas bättre i morgon dock. Fan, jag måste sluta väga mig varenda gång jag går in på toan... Det kan skilja nästan ett kilo från kvällen till morgonen och det vet jag, ändå hänger jag upp mig på de där jävla siffrorna. Fanskap. Hopplös. Men vill bara ner lite, två kilo eller så... Fanskap. Jag fungerar inte så fort rutinerna försvinner. Måste det vara så?
tisdag 4 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker verkligen att du måste sluta väga dig så himla ofta.
SvaraRaderaMen. Snart är jullovet över och rutinerna är tillbaka, då kanske allt ordnar sig igen?
Oroa dig inte, när du väl återgår till de vanliga rutinerna kommer vikten återgå till det normala också. Börja inte banta igen, jag tror du också vet innerst inne att två kilo eller så snabbt kan urarta totalt. Vågar du verkligen riskera det?
SvaraRaderaHörru kvinna! Tänk om du kunde intala dig själv det du skrev till mig!! Det tror jag skulle vara bra: "låt inte vikten styra dig för mycket." Försök inte gå ned, då leker du ju med elden som din rubrik säger. Kram!
SvaraRaderaJag väger mig inte längre, och det är faktiskt skönt. Först var det inte meningen, och jag tyckte det var skitjobbigt. Och nu har jag inte tillgång till samma våg, och det har gått så lång tid, så jag vågar inte. Men det är bra, för nu tänker jag inte på det längre.
SvaraRadera(fast jag mäter mig ju, och det är kanske inte bättre egentligen)