Det var en gång, eller snarare alltid, för drygt två år sedan när Ana hade börjat hälsa på allt mer frekvent. Stod på vågen med hjärtat bultande i 200. Siffran skulle avgöra om dagen gick åt helvete eller inte. Varenda dag, samma procedur. Gå på toa, skala av sig alla kläder, stress stress stress, väga sig. Ångest eller glädjekick.
Den där jävla kicken. Jag minns den så väl. Som en gammal missbrukare vill jag ha tillbaka den, men den kommer inte tillbaka. Den kommer aldrig göra det. Ångesten finns kvar, men ingen kick, jag måste söka den på annat sätt. Visst får självförtroendet lite extra kraft, visst får man ro i kroppen, men det hjälper inte.
Inte ens i morse. Jag är splittrad. Jag vet att min kropp tar stryk, men jag kan inte sluta. Jag kommer aldrig kunna sluta, inte av egen vilja. Ingenting räcker. Jag har tappat kontrollen över mitt kontrollbehov. Ryggen är benig och höfterna sticker ut, men inte är jag gladare för det? Vågen stod på den lägsta siffra så länge jag kan minnas, men det gör ingen skillnad för mig. Jag är bara en slav av mina egna tvångstankar.
43,8 kg... och jag svälter inte ens mig själv.
torsdag 18 februari 2010
wake up, wake up
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
vet inte vad jag ska säga.. Ta hand om dig fina du <3
SvaraRaderaÅhh... Ditt inlägg berörde mig verkligen.
SvaraRaderaÄven om jag inte har anorexi kan jag förstå precis hur det är, att som du skrev vara slav under sina egna tvångstankar. Jag kommer ihåg kicken då jag började spy: "Jag kan äta vad jag vill och gå ner i vikt!". Numera måste jag äta, jag måste spy. Absolut inte för att jag vill, inte för att maten smakar gott, inte för att jag är hungrig, jag bara måste och eftersom att jag hetsäter hjälper det mig inte ens att bli smal...
Känslan av att tappa greppet, att tvingas göra som ätstörningarna säger är hemskt. Jag önskar att jag kunde skriva något som fick dig att må bättre, men det finns nog inga såna ord.
Ta hand om dig, kramar
Usch jag blir ju orolig för dig nu "/ Ta hand om dig, mina tankar är med dig <3
SvaraRaderaDet känns så jävla mycket... Ändå. Även om det inte ens är 250 kcal. Fattar inte... Aja.
SvaraRaderaDu är så galet vacker. Jag önskar att jag hade din kropp. Den är perfekt! :)