onsdag 14 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Detta är ingen "pro-ana" blogg. För mig finns det inte ens något som heter pro-ana, det är bara förnekelsestadiet av ätstörningar.
I denna blogg skriver jag om mina tankar och känslor kring min ätstörning. Jag strävar efter att ta mig ur det här helvetet, något jag kommit långt med, och jag hoppas att jag kan hjälpa någon annan som kanske befinner sig i samma sits som jag gjort.
Dock är mitt mål absolut inte att få andra att svälta sig själva - jag vill inte att någon ska hamna där jag var. Läs och reflektera, men vad ni än gör. Bli inte som mig.
Fick ätstörningar första gången hösten 2007, 14 år, vägde då som minst 44,4 kg (BMI 17,7), tillfrisknade smått "av mig själv" framåt våren 08, i samma veva som jag blev tillsammans med en kille (som jag kom att vara tillsammans med i 3 år.)
Efter denna förbättring låg min ätstörning i någon sorts dvala; kunde leva normalt, äta normalt, vägde mellan 47-49 kg. Kunde få kortare perioder då jag föll tillbaka, men det hann aldrig utvecklas till "the real deal" igen. Tankarna fanns dock alltid där, var viktfixerad men inte extremt.
Fram tills hösten 2009, runt oktober, då föll jag totalt ner i träsket igen. Det började med att jag tappade 2 kg på en vecka eftersom jag tappade aptiten och sen varken ville eller kunde jag börja äta som vanligt. Det blev bara värre och värre, maten styrde mitt liv helt och hållet och alla tankar kretsade kring kalorier, räknade slaviskt. Vändpunkten kom i mars, då jag vägde 42 kg (BMI 16,2) och bestämde mig för att förändra.
Lite mer om min "historia" kan du läsa i detta inlägg.
fyller du år? grattis isf! :D
SvaraRaderasån fin frukost får aldrig jag när jag fyller år, med jordgubbar och allt.. fast när man fyller på julafton e det inte så konstigt att det inte är några jordgubbar :p
SvaraRaderagrattis, igen!! :)
ååh, förr fick jag med alltid frukost på sängen då jag fyllde men det liksom upphörde då jag fick ätstörningar. tyvärr! det ser sjukt gott ut :D
SvaraRaderagrattis!
Grattis!
SvaraRaderaGrattis på födelsedagen! :)
SvaraRaderaJo, jag har haft det okej. Lite knas hit och dit, lite antidepressiva gör att jag orkar ta mig genom dagen iallafall. Har dock gått upp massor i vikt, hemskt... Verkligen. Men ja. Jag ska gå ner nu. Du, jag kanske har frågat detta men har du någon msn eller liknande där man kan nå dig utanför bloggen?
SvaraRaderaGrattis på födelsedagen!
SvaraRaderaOch tack så mycket! :D
sv: visst e det jobbigt, fast jag e aif inte lika deprimerad på samma sätt som innan.. nu e jag mest ledsen elr vad man ska säga :s
SvaraRadera-
jag brukar oxå få frukost på sängen, men inte lika fin^^
<3