sneda blickar i smyg

Jag: "Vad säger de om mig då?"
P: "Näe, xx undrade varför du var så klängig och så. Hon frågade om det var något typ fel på dig, svårt att umgås med folk eller så."
hugg hugg i hjärtat
P: "Jag sa att du hade dåligt självförtroende. Har du ens något självförtroende?"
J: "Ibland..."
P: "E har också undrat det. Ibland när ni sitter och snackar om något så tycker hon att du stänger av när jag kommer in i rummet och bara ser mig."
J: "Jag orkar inte med E bara, klarar inte av människor med det temperamentet bara. Blir nervös, E blir ju arg så lätt, jag klarar inte av när folk är arga, är rädd att de ska bli arga på mig."
P: "Hon undrade om du hade svårt att vara dig själv med andra."
J: "Jag vet bara inte hur jag ska bete mig."
P: "Var dig själv bara."

Tänkte: Jaha, och vem fan är jag då? Sved länge. Insikten. De ser ner på mig. Jag duger inte jag duger inte jag duger inte. Jag kan inte hjälpa att hela min tillvaro präglas av rädslan att inte duga, jag är nervös jämt, jag orkar inte. Var dig själv. Om det bara vore så jävla enkelt.

P: Du kommer dö av hjärtattack när du är tjugo.