wall of thoughts

Om mindre än en vecka åker jag till London. Det kommer bli min största prövning hittills. Äta ute i fyra dagar. Men eftersom England inte har någon matkultur lär det mest bli utländska restauranger, typ asiatiskt. Tackar inte nej - jag älskar thaimat. Jag längtar verkligen. London. Åh. Vad kul det ska bli.

Har hunnit med premiärdoppet. Först i en sjö för några dagar sedan och idag i havet. Iskallt men rätt uppfriskande. Inte så jobbigt att gå på stranden som jag hade förväntat mig. Mitt största problem är inte kroppen när jag är på stranden. Jag hatar att gå osminkad för jag tycker att jag ser så ofräsch ut då. Ringar under ögonen och rodnad på näsan och kindbenen. Fy fan. Sen är min bikini för stor också, och nästan alla tjejer är snyggare än mig. Känns lite jobbigt när jag är med min kille då. Han är så jävla snygg, så kommer jag där som en ful, vit klump. Rädd att han också ska inse det.

Men känns som om det är stabilt i övrigt. Vägde mig nyss dock. 43,6. Med kläder på. Alltså har jag gått ner typ ett kilo. Trots att jag har ätit grillat till middag nästan varje dag nu, mycket mat har det blivit... Jag fattar inte riktigt hur min kropp funkar ibland. Jag klagar inte, så länge jag inte går ner mer bara.

Kanske är det idag jag ska våga köpa mig lite lösgodis? Sitta och titta på min nya TV som jag fick i tidig födelsedagspresent, om jag inte hittar något att göra? Just lösgodis är verkligen fortfarande det jag har svårast för. Hur lite man än tar, känns det som att det blir för mycket. Tänk ändå. 2 hg lösgodis ser inte ut att vara mycket i påsen, men ändå kan det bli typ 800 kcal. Jag räknar visserligen inte kalorier längre (bara enstaka saker ibland) men det är ändå lite skrämmande. Men återigen. Lösgodis åt jag nästan varje vecka förr. Innan Ana tog över min hjärna. Jag vill våga igen. Jag ska göra det innan sommaren är slut. Punkt.