Idag är en sån där dag. Jag är nöjd med mig själv idag. Jag är snygg. Fan, vad det känns konstigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Detta är ingen "pro-ana" blogg. För mig finns det inte ens något som heter pro-ana, det är bara förnekelsestadiet av ätstörningar.
I denna blogg skriver jag om mina tankar och känslor kring min ätstörning. Jag strävar efter att ta mig ur det här helvetet, något jag kommit långt med, och jag hoppas att jag kan hjälpa någon annan som kanske befinner sig i samma sits som jag gjort.
Dock är mitt mål absolut inte att få andra att svälta sig själva - jag vill inte att någon ska hamna där jag var. Läs och reflektera, men vad ni än gör. Bli inte som mig.
Fick ätstörningar första gången hösten 2007, 14 år, vägde då som minst 44,4 kg (BMI 17,7), tillfrisknade smått "av mig själv" framåt våren 08, i samma veva som jag blev tillsammans med en kille (som jag kom att vara tillsammans med i 3 år.)
Efter denna förbättring låg min ätstörning i någon sorts dvala; kunde leva normalt, äta normalt, vägde mellan 47-49 kg. Kunde få kortare perioder då jag föll tillbaka, men det hann aldrig utvecklas till "the real deal" igen. Tankarna fanns dock alltid där, var viktfixerad men inte extremt.
Fram tills hösten 2009, runt oktober, då föll jag totalt ner i träsket igen. Det började med att jag tappade 2 kg på en vecka eftersom jag tappade aptiten och sen varken ville eller kunde jag börja äta som vanligt. Det blev bara värre och värre, maten styrde mitt liv helt och hållet och alla tankar kretsade kring kalorier, räknade slaviskt. Vändpunkten kom i mars, då jag vägde 42 kg (BMI 16,2) och bestämde mig för att förändra.
Lite mer om min "historia" kan du läsa i detta inlägg.
såklart du är snygg :D
SvaraRaderaHärligt det låter! Hoppas det håller i sig... ;)
SvaraRaderaVad glad jag blir att höra detta!!! Grym!!! :-)
SvaraRaderajag har oxå haft en bra dag idag!
SvaraRaderakonstigt men ändå lättat :)<3
Se till att det kommer fler sådana dagar, det förtjänar du! :)
SvaraRaderaKramar
Åhh, så irriterande, jag har kommenterat på vissa utav de tidigare inläggen också men mina kommentarer är inte där! Skickas de inte alls? Eller kan du läsa bara det att de inte publiceras? För i så fall spelar det ingen roll :)
SvaraRaderaKram
Jag älskar att faktiskt kunna inse att jag är minst i min omgivning, att XS är för litet, att jag KAN äta & njuta.
SvaraRaderaJag har insett att jag inte behöver bli mindre. Även om det kanske bara kommer kännas såhär i ett halvår, så känns det grymt.
(Det går alltid upp & ner för mig och ÄS. Men nu ska jag kämpa emot, inte ge efter! Inte vara underlägsen.)
Puss <3
Vad skönt!
SvaraRaderaSlår vad om att du är väldigt snygg också!
Sådana där dagar är hur jäkla lovely som helst <3
SvaraRaderasv: Ja, det är nice. Men jag blir så jävla trött. Föredrar uppåt.. <3
Sv: Jag utryckte mig nog lite klantigt, men jag kan inte heller förstå hur kommentatorn menade... Så länge du kan läsa kommentarerna som skickas så spelar det ingen roll :)
SvaraRaderaKämpa på och lycka till, du klarar det! Kramar :)
<3
du är bäst! go for it!
SvaraRadera