dödsorsak: hjärtattack

Som om rutiner skulle hjälpa. Skolans första dag är slut och jag har redan ångest över det mesta. Vad försökte jag intala mig själv egentligen? Vi har drygt en månad på oss att fixa praktikplats. Bara tanken på det får det att svindla i huvudet. En månad. Sist tog det mig över tre månader att hitta en plats och det var panik in i det sista. Dessutom måste det vara mer relaterat till intresse/spårval. Alltså måste jag hitta en plats som handlar om grafisk design eller webbdesign. Läraren pratade om att det ska vara något vi vill arbeta med i framtiden och varenda gång någon nämner ordet framtid knyter det sig i magen på mig. I framtiden. Kommer jag orka ända dit?

Det började med att vi skulle sätta upp mål. Eftersom jag gick ut ettan med full pott till ett jävligt högt pris (ni borde förstå vad jag menar), så vet jag att jag måste sänka mina krav. Det känns som det svåraste i världen. Att ens skriva orden "satsa på mvg i språk och minst vg på resten" kändes bara som tomma ord. Det kommer inte gå. Jag kommer inte kunna satsa på bara ett vg. Prestationsångesten tar kol på mig. Minsta lilla press så flippar jag ur. Bara en sån enkel sak som att skriva vad man vill uppnå på ett läsår på ett papper kändes omöjligt. Jag orkar inte med mig själv. Vad är det som hindrar mig från att faktiskt nå mina mål? Att kanske en dag kunna bli webbdesigner som jag drömmer om? Jo, min jävla, äckliga prestationsångest. Och där var den dagen förstörd.