Det här funkar inte. Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Jag känner mig stor som ett hus, det är som om verkligen all vikt sätter sig på magen på mig, plus att jag inte kunnat träna på länge på grund av förkylningen jag lyckats dra på mig. Försökte träna igår, men slemhosta och crosstrainer var ingen bra kombination och i morse blev det en timmes promenad. Jag känner verkligen med hela mig att jag vill gå ner, tillbaka till min säkra vikt, mellan 43-44, inte som nu när 46 ligger nära, jag kan inte hantera det. Jag känner mig så ful och äcklig hela tiden. Är det inte så fruktansvärt patetiskt och så JÄVLA IDIOTISKT att låta en jävla SIFFRA bestämma hur självförtroendet ska vara?
Jag blir så matt på mig själv. Vet inte vart jag ska ta vägen. Men jag kommer inte kunna göra fler framsteg nu på ett tag. Jag kan inte hjälpa det. Jag måste få lätta min ångest. Men jag ska inte tappa kontrollen. Jag har lärt av mina misstag - och är på väg att göra ännu ett. Jag är världens största idiot.
söndag 15 augusti 2010
handfallen och modlös.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag är inte nån expert eller så men om du prövar att stanna på den vikt du är på nu & inte går ner.. så kan du börja sen igen med att gå upp till frisk vikt, kanske s:
SvaraRaderamen det bästa e ju om du fortsätter kämpa! men jag fattar vad du menar.
styrkekramar <33
En siffra ska inte styra ditt liv, Erika. Du ska lära dig att älska dig själv, för den du är. Oavsett om vågen visar 44 eller 54 kg... Du är ALLTID samma person. Dock är ÄS med dig om du inte försöker kravla dig förbi henne.
SvaraRaderaTa hand om dig, verkligen...
Försök att fortsätta äta mycket, 46 kg är inte mycket, och eftersom du till och med ligger under det!
Det är endast normalt om du är 150 cm lång...
Kram
neej! kom igen håller med felicia. du fixar det, det är nu du ska streta emot ångesten, VINNA! kom igen<3
SvaraRaderaÅh gud, exakt så känner jag. Varför kan alla andra ha snygg kropp med snygg mage när de är normalviktiga, när jag får gå runt med en fläskboll som förstör allt?
SvaraRaderaMen ja, det är helt befängt att låta två kilo bestämma hur man mår och lever sitt liv. Fortsätt kämpa!
Kram