Det känns som att hela mitt liv hände 2008. Var ätstörd, blev tillsammans med min kille (i mars, vi är fortfarande tillsammans), trodde jag blev frisk, gick på min första festival, flög till Asien, gick på en massa konserter, hängde med sjukt sköna människor, träffade min dåvarande idol (Andy Dörner från Caliban) och upplevde så mycket nytt. Jag förstår inte varför jag alltid ska bli så plågsamt nostalgisk... och så osammanhängande när jag har en massa tankar som snurrar runt? Jag saknar det året dock. På gott och ont. Men varför leva i det förflutna, det tjänar inget till. Det enda man får ut av det är mer smärta.
Nu är jag hungrig utan att känna hunger, det suger i magen men hungerskänslan infinner sig inte riktigt, vågen stod på 46 jämnt i morse, det kändes läskigt, jag skäms, men jag kunde acceptera det, se mig i spegeln och inte bara se inbillat fladdrande fett och kött utan för en sekund se mig för vad jag var. Om den känslan bara kunde stanna. Jag är så full av intryck från de senaste två dagarna att jag inte vet vad jag ska göra av alla tankar som dyker upp, hur jag ska smälta allt. Två helt underbara dagar.
torsdag 19 augusti 2010
sju dagar kvar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du är bra som du är! jag lovar du är inte tjock! du fixar det! (L)du är så stark som klarar detta själv!
SvaraRaderaMen det är ju jättebra, för även om du inte kommer att känna så nästa gång så kommer du ju att göra det igen, du är skitduktig!
SvaraRaderaHej! Jag vet inte om det är nåt för dig, men när jag började måla kroki ( man målar av en naken modelll) fick jag en mycket mer sann bild av min egen kropp och jag insåg lite hur vacker människokroppen är, både med och utan en valk här och var.
SvaraRaderaKramar
sv: Usch, jag tror inte jag kan säga något för att få dig att må bättre, jag vet ju hur det är, att få ett bättre självförtroende eller självkänsla är något som man måste jobba på varje dag.
SvaraRadera