changes.

Jag förstår mig inte på mig själv. Idag har gått som en dans. Lektionerna var till och med roliga - jag kan inte fatta att jag ser FRAM EMOT att börja jobba med Matte C. Under genomgången klickade allt, kände mig smart när många andra inte fattade någonting. Det är väl så det är. Minsta motgång så fuckar jag, men när det går bra, då går det jävligt bra.

Allt har gått som det ska idag, som om ordet problem inte ens existerade. Jag blir lite nervös. Jag är rädd att det ska bli som förra hösten. Ena dagen lyckorus och nästa dag dödsångest... Det får bara inte bli så. Vill ha förmågan att styra mitt humör så som R kan, som jag berättade i det här inlägget. Är det inte knepigt egentligen, att vara smått rädd för att vara glad? Nu känns det som att hela rutingrejen funkar. Nu äter jag ju helt garanterat regelbundet. Inget sötsug. Inget sötsug = vågar äta mer mat, för att jag vet att jag inte kommer äta för mycket under kvällen då. Ska se om jag vågar köpa lite naturgodis till helgen. Lösvikt är ju som sagt min svåraste punkt. För övrigt har jag inte tränat på en vecka nu tror jag, men ändå gått ner ett kilo. Dock inte med flit. Ligger på 45,2 nu. Där trivs jag. Känns lagom. Ser inte anorektisk ut och har heller inte svullen mage. Så som jag vill vara. Just nu i alla fall.

Trots att tanken på att bli sjukt smal ibland kan locka, så skiter jag i det för det är verkligen inte värt det. Vad får jag ut av det - egentligen? Inte ett piss. Bara en massa skit.