tisdag 31 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Recept - matlagning
Om bloggen
Detta är ingen "pro-ana" blogg. För mig finns det inte ens något som heter pro-ana, det är bara förnekelsestadiet av ätstörningar.
I denna blogg skriver jag om mina tankar och känslor kring min ätstörning. Jag strävar efter att ta mig ur det här helvetet, något jag kommit långt med, och jag hoppas att jag kan hjälpa någon annan som kanske befinner sig i samma sits som jag gjort.
Dock är mitt mål absolut inte att få andra att svälta sig själva - jag vill inte att någon ska hamna där jag var. Läs och reflektera, men vad ni än gör. Bli inte som mig.
Ätstörd
Fick ätstörningar första gången hösten 2007, 14 år, vägde då som minst 44,4 kg (BMI 17,7), tillfrisknade smått "av mig själv" framåt våren 08, i samma veva som jag blev tillsammans med en kille (som jag kom att vara tillsammans med i 3 år.)
Efter denna förbättring låg min ätstörning i någon sorts dvala; kunde leva normalt, äta normalt, vägde mellan 47-49 kg. Kunde få kortare perioder då jag föll tillbaka, men det hann aldrig utvecklas till "the real deal" igen. Tankarna fanns dock alltid där, var viktfixerad men inte extremt.
Fram tills hösten 2009, runt oktober, då föll jag totalt ner i träsket igen. Det började med att jag tappade 2 kg på en vecka eftersom jag tappade aptiten och sen varken ville eller kunde jag börja äta som vanligt. Det blev bara värre och värre, maten styrde mitt liv helt och hållet och alla tankar kretsade kring kalorier, räknade slaviskt. Vändpunkten kom i mars, då jag vägde 42 kg (BMI 16,2) och bestämde mig för att förändra.
Lite mer om min "historia" kan du läsa i detta inlägg.
Leta & hitta
Bloggarkiv
-
▼
2010
(191)
-
▼
augusti
(18)
- varför är inte höst såhär vackert?
- två hela dagar
- meningslös = allt
- changes.
- dödsorsak: hjärtattack
- tidsmönster
- återvändsgränd
- klarar inte av det
- sju dagar kvar
- pricken över i.
- handfallen och modlös.
- idétorka och nya vänskapsband
- lera, misär och shopping
- it's time to go
- citerat
- tar det aldrig slut?
- allt på tv är sant?
- Blev lite för mycket igår. Jag är så bakfull att j...
-
▼
augusti
(18)
Etiketter
- bilder på mig (6)
- bra tider (51)
- dåliga tider (63)
- en gång var jag också naiv (13)
- fakta (10)
- filosoferande (26)
- framsteg (27)
- framtteg (1)
- intag (4)
- kaos (39)
- recept (9)
- tillbakablickar (2)
- tips (13)
- vikt (15)
ibland är den det, men det är inte höst riktigt än ;)
SvaraRaderaJag tycker att hösten är sådär vacker. Fast på ett melankoliskt sätt. Jag kan typ andas in och känna mig glad i hela kroppen för att det är mysig höst, sen andas ut och känna mig alldeles ensam och så kommer ångesten krypande.
SvaraRaderaHösten gör mig helt konstig.
Den är ju så vacker!
SvaraRaderaFast nu är det ju precis början på hösten så alla löv har inte hunnit falla och få sina höstfärger än.
Jag bor i finland så här har vi det iaf i vanliga matbutiker :)
SvaraRaderaJag tycker det är superjobbigt med alkohol och att det är så mycket kalorier! Innan utgång så blir jag alltid supervelig "är det värt det" liksom, men sen när första glaset gått ner så brukar spärren släppa.
SvaraRaderaI Varberg så fick vi lära oss att man kan "överäta", alltså äta mat utöver det vanliga matschemat ett par gånger i veckan utan att gå upp i vikt, när man äter ordentligt och regelbundet så kan kroppen ta hand om de extra kalorierna för att förbränningen är igång. Det brukar jag alltid tänka, vare sig jag ska dricka, äta godis eller nånting annat som inte riktigt känns "okej". Sen har jag ju fått bevis på att man verkligen inte ökar i vikt heller, vägde i stort sett samma efter sommaren som innan och jag har verkligen ätit det jag velat ha! Jag tror det bara är att blunda och köra liksom, visst är det mycket kalorier, men det är ju oftast så värt det!
Stora kramar!
sv: "Vad jag tog för något?" Nu förstår jag inte riktigt hur du menar.... ?
SvaraRaderasv: Tack så mycket, det värmde verkligen <3 Jo vill bli lite smalare ändå, finns fortfarande en del hull här och där ;)
SvaraRaderaÅh ja det är verkligen underbart när det ser ut så, om en månad kanske det är så, hoppas! Stay strong <3
höst ÄR så fin!!!
SvaraRaderaOm man tar mod till sig att kolla, njuta & känna efter, inte bara leva under ätstörningen och aldrig få lugn å ro i kroppen!
En lugn skön promenad i eftermiddagssolen en höstdag är underbart!! Kanske får du uppleva en redan i höst :)
Kämpa på! kram